"Våldtäkt får inte bli en kvinnofråga"

– Mitt engagemang kommer ur en känsla av raseri, maktlöshet och glädje över att det finns folk som orkar driva viktiga, jobbiga och svåra frågor, säger Amelia Adamo som var en av dem som ställde sig bakom Kvinna till Kvinnas upprop den åttonde mars.

På årets hundraårsjubiléum av den internationella kvinnodagen 8 mars publicerade  Kvinna till Kvinna ihop med en rad kända svenskar ett upprop på Dagens Nyheters debattsida om det sexualiserade våldet i krig och konflikter. Trots stor internationell uppmärksamhet under senare år fortsätter våldet i oförminskad styrka i till exempel Demokratiska Republiken Kongo.

Biståndsminister Gunilla Carlsson har valt att göra jämställdhet till en prioritet inom det svenska biståndet och Sverige stödjer bland annat FN-initiativet "UN Action" där flera FN-organ gemensamt arbetar för att motverka sexuellt våld i konflikter. Med sitt långa engagemang för jämställdhetsfrågor har Sverige en viktig roll att spela internationellt. I uppropet uppmanade vi därför Sverige att genom EU driva på för att stödet till lokala kvinnorättsaktivister och deras organisationer i konfliktområden ska öka. De står längst fram i kampen mot våldet och behöver erkännande och finansiellt stöd. Vidare drev vi att man måste öka ansträngningarna för att fler personer som misstänks för att ha begått sexuella övergrepp ställs inför rätta och att EU ger resurser till FN:s nyinrättade särskilda representant i frågor som rör sexualiserat våld i krig, Margot Wallström.

Kvinna till Kvinna har nu frågat ett antal av dem som skrev under uppropet varför frågan om att förhindra massvåldtäkter i krig är viktiga för dem. Vi frågade också var de fått sitt eget engagemang i samhällsfrågor ifrån.

Amelia Adamo
– Vi måste få upp frågan på dagordningen. Den måste uppgraderas och ses som en allvarlig krigsåtgärd. Våldtäkt får inte bli en kvinnofråga.

– Mitt engagemang kommer ur en känsla av raseri, maktlöshet och glädje över att det finns folk som orkar driva viktiga, jobbiga och svåra frågor. Dessutom vet jag att det går att förändra genom opinion.

Maria Sveland
– Därför att den ignorans som omger de systematiska massvåldtäkterna mot kvinnor och barn måste upphöra. Det är upprörande att leva i en värld där makten snarare administrerar brotten än lagför dem. När våldet dessutom är så omfattande, med fruktansvärda konsekvenser för hela befolkningar och samhällen så är det rent stötande att inte fler politiker och beslutsfattare gör allt som står i deras makt för att stoppa denna terrorism mot kvinnor och barn. Det här är en fråga som omedelbart måste slutas marginaliseras och istället ges högsta prioritet

 – Frågor som feminism, rättvisa och mänskliga rättigheter handlar om kunskap. Ju mer man vet desto svårare blir det att blunda. Och om du inte blundar utan istället läser till exempel tidningen med öppna ögon kommer du hitta någon nyhet varje dag som handlar om den stora bristen på rättvisa. Då blir det svårt att tigande fortsätta iaktta utan att agera.

Mickael Nyqvist
– Att vetskapen om att omvärlden ser de övergrepp som sker och fördömer det,  kan påverka så att det minskar.

– Efter att ha rest mycket i världen och en förhoppning på att saker kan bli bättre.

Suzanne Osten
– För mig är global rättvisa för kvinnor en daglig angelägenhet. Jag har läst boken Half the sky av Dunn och Kristooff och där beskrivs kvinnans roll i historia samhälle och hennes roll i det moderna kriget som objekt för systematisk förföljelse. Överallt där kvinnan är fri utvecklas samhället och en modern syn på barnet kan då också utvecklas.

– Jag har gått i skola och där fick vi debattera!