Skildring av utsatthet

Konsekvensneutralitet är ett begrepp som ofta används inom journalistiken. Principen bygger på tanken att journalisten inte ska ta hänsyn till följderna av en publicering. Tankarna bakom principen är bra; en journalist ska inte låta sig hämmas av egna eller andras intressen

i situationer där han/hon har möjlighet att publicera information som är sann och av allmänt intresse. Men för att principen inte ska få förödande konsekvenser måste en rad hänsynstaganden göras för att skydda individen. Ansvaret att följa de etiska reglerna ligger på varje enskild journalist. Avgörandena kan ofta vara svåra. En kvinna vill berätta om att hon blivit utsatt för våldtäkt och ställer upp med namn och bild. Vilka konsekvenser kan det få? Förstår hon vad detta kan medföra? Utsätter jag personen för fara? Är hon i chock eller ställer hon upp för att få upprättelse och kanske ångrar sig sedan? Förstår personen i fråga vad det innebär att vi lever i en globaliserad värld där information kan spridas blixtsnabbt över alla gränser?

Idag skildrar media de sexuella övergrepp som kvinnor utsätts för i konflikter. Att våldtäkter ingår som en del i krigföringen är inget nytt i sig, men fenomenet började uppmärksammas först i samband med krigen i före detta Jugoslavien och Rwanda i 1990-talets början. Det

är viktigt att dessa fruktansvärda brott skildras, men tyvärr är det vanligt att kvinnor som utsatts för denna typ av brott utlämnas och exploateras av medierna. När kvinnor porträtteras och i värsta fall namnges riskerar de att utsättas för ytterligare brott och repressalier från förövarna. De riskerar också att bli stigmatiserade och utfrysta av sina familjer och i det egna samhället. Här är utmaningen att rapportera men skydda offren, som nästan alltid är oerfarna av media och inte förstår vilka konsekvenser det kan få att ställa upp på en intervju.

I de ingående beskrivningarna av våldtäkt och andra övergrepp mot kvinnor finns ofta ett inslag av frosseri. Våldtäkter illustreras med bilder som har en pornografisk ton. Det är inte alltid nödvändigt att ha så ingående beskrivningar för att nå fram till läsaren. Att använda alltför starka ord och bilder kan leda till en eskalering där till slut bara de grövsta brotten är värda att rapportera. När det gäller våldtäkter, sexuella övergrepp, våld mot kvinnor och människohandel förekommer det att offret mot sin vilja publiceras i bild. Bild och namnpublicering riskerar att utsatt a dem för fara från förövarna eller olika sociala konsekvenser såsom social utstötning. En annan vanlig illustration är att man arrangerar bilder där en kvinna "spelar" offret som beskrivs i texten. Förövaren är inte i fokus utan offret. Det är självklart att den som är anklagad eller åtalad men inte dömd inte ska hängas ut i media, men vad ska gälla för brottsoffer?

 
Hur kan man då göra?

Ett sätt att försäkra sig om att en kvinna som intervjuas får stöd och är medveten om vad det innebär att låta sig intervjuas är att vända sig till kvinnoorganisationer. Dessa kan ge stöd till den utsatta och hjälpa henne att ta ställning till om hon vill berätta. Många gånger kan det kanske också vara bättre att intervjua en representant för en organisation som arbetar med utsatta snarare än intervjua de utsatta själva.