Sexturismparadiset Libanon

Prostitution och sexslavhandel håller på att bli ett utbrett fenomen i Libanon.
– Libanon är numera arabvärldens sexturismparadis. Alla kommer hit för att köpa sexuella tjänster, säger Ghada Jabbour  som arbetar på organisationen Kafa* i Beirut. Kafa arbetar med frågor om kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor och är en samarbetsorganisation till Kvinna till Kvinna.

Det finns ingen officiell offentlig statistik över hur utbrett problemet med människohandel för sexuella ändamål är men Ghada Jabbour tror att det är omfattande. Själv blev hon uppmärksam på problemet då toppmötet Arab summit för arabvärldens ledare hölls i Beirut 2002. I menyerna som konferenshotellet delade ut till mötesdeltagarna fanns det, efter namnen på olika rätter att beställa, bilder på kvinnor som de kunde välja mellan för att ha sex med.
– Vi kunde se hur kvinnorna fördes till lyxhotellet där mötet hölls. Det var tydligt att de kom från Östeuropa, säger hon.   

Enligt Ghada Jobbour kommer sexturister från hela regionen till Libanon. Landet är mer liberalt än andra arabländer och kvinnor har fler friheter. Det finns idag många så kallade supernattklubbar där kvinnor strippar och dansar för de manliga kunderna. Utanför Beirut finns det idag ett stort område där de flesta klubbarna är placerade.

Ghada Jabbour menar det förekommer mycket prostitution på supernattklubbarna.
– Att köpa sex är socialt accepterat. Pappor tar med sina söner till en bordell för deras sexdebut.

Libanon har en historia som sexköpsparadis. Fram till 1975 fanns det ett särskilt bordell-område i centrala Beirut, ett slags ”red light district”. En särskild lag reglerade kvinnornas villkor och hur bordellerna skulle skötas. Detta område förstördes totalt i inbördeskriget mellan 1975 och 1990.

Idag är prostitution officiellt förbjuden och kvinnor som säljer sex kan sättas i fängelse. Men Ghgada Jabbour berättar hur staten samtidigt underlättar för bordeller att skaffa utländska kvinnor till att sälja sex, enligt särskilda regler för myndigheternas hantering av handeln. Kvinnorna tas in i landet på så kallade artist-visum för att ”uppträda” på klubbar och bordeller. En del vet att de förväntas sälja sex när de kommer till Libanon, en del vet det inte utan tror att de ska få ett vanligt arbete. Kvinnornas ägare och hallickarna meddelar dem att de har en skuld att betala av innan de kan resa hem eller sluta sälja sex. Många gånger blir kvinnorna också hotade, till exempel med att deras familjer ska få veta de säljer sex, allt för att få dem att stanna kvar på bordellerna mot sin vilja.

Eftersom kvinnornas oftast inte har fått behålla sina pass efter att ha transporterats till Libanon av människohandlare vet kvinnorna att de är illegalt i landet. Det vågar därför inte kan be myndigheterna om hjälp eller lämna bordellerna.
– Jag har talat med två kvinnor som lyckats fly, de var från östra Europa. De hade inte kunnat föreställa sig vad de skulle råka ut för och de kunde inte klara av det livet. Så nu hade de flytt från bordellen där de hölls, berättar Ghada Jabbour.

Kvinnorna som kommer på så kallade artist-visum måste följa strikta regler stipulerade av staten. De får bara bo på särskilda hotell, de måste vara inne på hotellen större delen av dagen och de måste HIV- testa sig med jämna mellanrum.  Om de visar sig vara HIV-positiva deporteras de inom 48 timmar. Om de inte följer reglerna sätts de i fängelse och deporteras. Staten reglerar alltså all handel och kvinnorna har inte rätt att välja arbetsgivare, byta hotell eller röra sig i landet. Polisen och tullmyndigheten kontrollerar verksamheten och kvinnorna.
– Staten för en aktiv politik för att göra landet till sexturismland, säger Ghada Jabbour.

Också gatuprostitution har blivit vanligt förekommande i Beirut. De kvinnorna är dock oftast från Libanon eller andra arabländer. Enligt Ghada Jabbour är de mest utsatta i prostitutionen fattiga irakiska tjejer som förs in i Libanon via Syrien av en hallick eller kanske en man som gift sig med dem och som sedan säljer dem. Hon kallar dem ”överlevnadsprostituerade”. Eftersom de inte hamnar på bordellerna i Beirut och andra städer blir de mycket isolerade och utsatta.
–  Prostitution och människohandel är exploatering av kvinnor och en form av våld mot kvinnor, säger Ghada Jabbour.

Enligt Ghada Jabbour påverkas hela Libanon, och särskilt kvinnorna i landet av att prostitution är så vanligt förekommande. Det blir en förändring av normer.
– Det är socialt accepterat att gå bordell och att säga att man köper sex. Det har påverkat hur män ser på kvinnor och relationen mellan könen. Libanesisk media skildrar kvinnor som sexobjekt, att det är lätt att köpa dem. Män skryter om sina sexköp. Så var det inte tidigare.

Men som det ser ut idag är Kafa den enda kvinnoorganisation i landet som ser några problem med att prostitutionen och sexslavhandeln. En del feminister anser att prostitutionen är ett led i kvinnors frigörelse. De enda som idag håller med Kafa är religiösa ledare som tycker att prostitutionen strider mot moralen.

– När vi talat om detta är det första gången vi fått stöd av religiösa ledare, annars brukar de vara emot allt vi gör för kvinnors rättigheter. Men det är ingen som ser det som en fråga om att kvinnornas mänskliga rättigheter kränks, säger Ghada Jabbour.

För att kunna arbeta mot människohandeln och prostitutionen ska Kafa försöka kartlägga hur stort problemet är. De vill också särskilt titta på efterfrågan för att se vilka köparna är. När de skaffat mer kunskap ska de starta motkampanj.
– Vi ska genomföra en kampanj om att det är fel att exploatera kvinnor. Ett problem för oss i arbetet är att det är mäktiga krafter inblandade i människohandeln, alltså organiserad brottslighet som maffian. Så vi måste vara försiktiga, särskilt när vi ska tala med tjejerna, säger Ghada Jabbour.

Målet är att det ska bli förbjudet att köpa sex och att kvinnorna ska avkriminaliseras, så som det är i Sverige. Men det är lång väg dit säger Ghada Jabbour. De måste bygga allianser och vinna stöd för frågan steg för steg. Till att börja med måste de få andra feministiska organisationer med sig och därefter börja påverka enskilda politiker. Det kommer att ta lång tid spår Ghada Jabbour.
– Men vi lyckades med frågan om mäns våld mot kvinnor. Förut sa alla att det inte var ett problem i vårt land men nu talar alla om det. Det står till och med i tidningarna och nu ligger ett lagförslag i parlamentet om att göra det straffbart. Så småningom kommer vi att få opinion mot sexslavhandel och prostitution.

Åsa Carlman

* Kafa betyder nog/det räcker/stopp (enough) på arabiska