Hearing om biståndspolitiken med Hans Linde (V), Bodil Ceballos (MP), Kent Härstedt (S), Mats Wingborg (moderator), Kerstin Lundgren (C), Christian Holm (M), Anita Brodén (FP) och Rosita Runegrund (KD)
Hearing om biståndspolitiken den 19 maj bland annat arrangerad av Kvinna till Kvinna.

Så blir biståndspolitiken efter valet

2010-05-20

Onsdagen 19:e maj trängdes ett par hundra biståndsintresserade ihop sig i en varm sal i ABF-huset på Sveavägen mitt i Stockholm, för att höra hur riksdagspartierna tänker sig att biståndet ska se ut den kommande mandatperioden. 

Det blev en stundtals livlig diskussion som mer fokuserade på att presentera innehåll i biståndspolitiken, än på debatt mellan partierna. Samtliga partier var ense om att FN:s millenniemål för globala utveckling ska vara ledstjärnan för svensk biståndspolitik även framöver och alla partier betonade vikten av fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljö.

Vissa skiljelinjer blev dock tydliga under timmarnas gång.

En del av hearingen kom att handla om klimatsatsningar i Syd, huruvida de ska ses som en del av biståndet och ta resurser från biståndsbudgeten, eller om det ska vara separata satsningar för att, som miljöpartiet sa, ”betala av Nords enorma miljöskuld”. Alliansen menade att det är logiskt att ta av biståndspengar till klimatåtgärder.

 – Klimatet är trots allt ett av de åtta millenniemålen, så varför skulle inte pengarna tas ur biståndsbudgeten? frågade Kerstin Lundgren (C).

– Att ta pengar från biståndsbudgeten till klimatåtgärder är att dubbelt straffa de fattigaste länderna. Först har vi i Nord under många år förstört den globala miljön, sedan ska fattiga länder vara med och betala notan, kontrade Hans Linde (V).

Just innehållet i biståndet, vart pengarna går, diskuterades i flera omgångar. De rödgröna kritiserade skarpt att exempelvis 90 procent, enligt miljöpartiet, av resurserna till den svenska flyktingmottagningen tas från biståndsbudgeten.

– Vi behöver en biståndspolitik där det tydligare redovisas hur svenska biståndspengar används. Det blir alltmer diffust. 30 procent av det internationella biståndet går till fattigdomsbekämpning – det är på tok för lite. I Sverige går omkring 50 procent till fattigdomsbekämpning, det är bättre men fortfarande för lite, sa Kent Härstedt (S).

– Sverige kan göra mycket, och svenskt inflytande på EU-nivå har ökat vilket är viktigt eftersom EU är en stor bidragsgivare. Till skillnad från vänstern så tror vi på marknadsekonomi. Bistånd är en hjälp på vägen, men vi måste ha en fungerande ekonomi i länderna för att få till stånd utveckling, sa Christian Holm (M).

Alla partier utom Moderaterna sade sig vilja upprätthålla målet att 1 procent av BNI ska gå till bistånd, men Socialdemokraterna och Moderaterna betonade att det är ett trubbigt instrument. I tider av lågkonjunktur kan biståndsnivån sjunka drastiskt, och konkreta biståndsinsatser bli lidande. Lågkonjunkturen är också skälet till att infoanslaget, det vill säga de pengar som svenska enskilda organisationer delar på för att genomföra informationsinsatser inom Sverige, har krympt med hälften på sistone, menade alliansen.

–  Vi hade väldiga interna diskussioner inför neddragningen i infoanslaget och det måste utvärderas, sa Anita Brodén (FP) och fick medhåll av Rosita Runegrund (KD).

–  Enskilda organisationer spelar en avgörande roll i Sverige. Därför är det allvarligt att man skurit ner infoanslaget. Debatten blir lite tystare och biståndet blir lite sämre, sa Hans Linde (V).

Kritiken mot biståndsminister Gunilla Carlsson var stundtals hård, de rödgröna ifrågasatte att hon offentligt gått ut och kritiserat enskilda organisationers arbete i samband med frågor kring korruption. Alliansen å sin sida lyfte vikten av att våga prata om korruption och att våga säga nej till bistånd där man misstänker korruption.

–  Det är bra att det är ökat fokus på Afrika där de flesta av de fattigaste länderna finns. Vi måste också jobba hårt med korruptionen, och våga säga nej till bistånd exempelvis till Rwanda om vi ser att demokratiutvecklingen går åt fel håll, sa Christian Holm (M).

–  Flera av de länder som är kvar efter fokuseringen på ett fåtal länder är några av världens mest korrumperade, men går det fel när enskilda organisationer jobbar i dessa länder så står ni ensamma, sa Kent Härstedt (S). Det märktes i debatten i höstas. Det är fel. Ni ska ha vårt stöd, vi måste tillsammans utveckla svenskt bistånd.

–  Det har pågått en kampanj mot biståndet över lag och den har drabbat enskilda organisationer, som är biståndets ansikte utåt gentemot svenska folket. Då blir det självklart svårt att få folk att ge bidrag, sa Bodil Ceballos (MP).

–  Enskilda organisationer är oerhört viktiga. Vi tror att det är människor som gör skillnad, det är från människa till människa som vi kan förändra. Vår starka civila sektor kan visa vägen för andra länder. Demokrati måste byggas underifrån, sa Kerstin Lundgren (C).

Bakom hearingen stod 14 folkrörelseorganisationer som arbetar med utvecklingssamarbete, mänskliga rättigheter och global utveckling. Moderator var journalisten Mats Wingborg.

 

Charlotte dos Santos Pruth