Mäns våld som vapen
Könsrelaterat våld beror på den ojämlika könsmaktordningen i samhället, där män utövar makt över kvinnor och deras kroppar. Våldet antar många olika skepnader. Det kan handla om våld i hemmet, påtvingat äktenskap, våldtäkt, sexuella trakasserier, att förnekas användning av preventivmedel, att påtvingas abort eller att utsättas för människohandel. I väpnade konflikter ökar det könsrelaterade våldet och det tenderar att vara mer accepterat i konfliktområden. Sexuellt våld används som en medveten krigsstrategi.
Under konflikter ökar våldet i samhället generellt vilket är en av orsakerna till att även det könsrelaterade våldet ökar. Kollapser av ekonomiska system, infrastrukturen och rättsstaten är fler orsaker som gör könsrelaterat våld, särskilt sexualiserat våld och sexuell exploatering, vanligt under konflikter. Den mest grundläggande faktorn till det ökade könsrelaterade våldet även under konflikt handlar dock om makt och vanföreställningar om kön.
Våldtäkt som vapen i krigföring
Under konflikter används våldtäkt mot kvinnor och barn som ett strategiskt vapen. Enligt stereotypa föreställningar om kön symboliserar kvinnor det som ska skyddas i krig. Män ska beskydda kvinnor och kriga mot fienden. Då kvinnors kroppar uppfattas som mäns ägodelar används våldtäkt mot kvinnor som ett sätt att vanära männen och sända dem budskapet att det inte kan skydda "sina" kvinnor. Kvinnor används på så sätt som ett redskap för att komma åt männen på fiendesidan.
Massvåldtäkter under krig uppmärksammades offentligt först under Balkankrigen på 1990-talet, då rapporter om systematiska övergrepp mot kvinnor chockade omvärlden Det starka fördömandet mot vad som skedde på Balkan, och sedermera även i Rwanda, ledde till att det sexualiserade våldet kom att betraktas som brott mot internationell lag.
I krigsförbrytartribunalerna för Rwanda och före detta Jugoslavien, under 1990-talets slut, dömdes våldtäkt för första gången som ett brott mot mänskligheten. Tack vare ett enormt påverkansarbete från kvinnorörelsen så erkänns idag sexualiserat våld i krig även som en krigföringsmetod och en krigsförbrytelse genom Romstadgan och den internationella brottsdomstolen som etablerads 2002. I juni 2008 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1820 som slår fast att våldtäkt och andra former av sexuellt våld även kan vara ett inslag i folkmord. Säkerhetsrådet uppmanar i resolutionen alla parter i väpnade konflikter att omedelbart upphöra med alla former av sexuellt våld och öka skyddet för civila, i synnerhet kvinnor och barn, som riskerar att utsättas för det sexualiserade våldet.
Trots att sexualiserat våld numera uppmärksammas och ses som ett brott i krig är det fortfarande många förövare som går fria. Kritik riktas också mot bristen på vittnesskydd och stöd till de kvinnor som ställer upp på att vittna mot sina förövare. Ofta ges kvinnor stöd och skydd under rättegångar men därefter står de ofta ensamma, trots stor risk för hot och stigmatisering.
Mäns våld mot kvinnor under konflikter
Sexuellt och annat våld kan förstärkas och återupprepas i familjerelationer under konflikter. Undersökningar har visat att flera män som tvingats bevittna när deras kvinnliga familjemedlemmar utsatts för sexuellt våld och andra övergrepp själva utsatt sina kvinnliga familjemedlemmar för psykiskt, sexuellt och annat fysiskt våld, som ett sätt att återvinna kontrollen och hantera skammen.
Våld mot kvinnor - en säkerhetspolitisk fråga
Trots att mäns våld mot kvinnor är det mest utbredda hotet mot kvinnors säkerhet så görs väldigt lite av regeringar och det internationella samfundet för att stoppa det. Fastän många kvinnor lever under ett konstant hot om våld, vilket påverkar deras dagliga liv och deras mentala hälsa, är generellt våld mot kvinnor fortfarande inte erkänt som en fråga som har att göra med fred och säkerhet.
Det internationella samfundet och de nationella regeringarna måste erkänna det könsrelaterade våldet som en fråga som handlar om säkerhetspolitik. De måste garantera kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter samt prioritera kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i utvecklings och säkerhetsfrågor.
Många kvinnoorganisationer i konfliktområden prioriterar att arbeta mot det könsrelaterade våldet. Det kan handla om allt ifrån att följa med kvinnor till gynekologer som stöd, att driva hjälplinjer eller skyddsboende för kvinnor och flickor som hotas eller utsatts för våld, att utbilda om kvinnors rättigheter eller att driva antivåldskampanjer och kampanjer för att förändra attityder och uppfattningar om könsroller.
