Människorättsaktivister under hot

Vartannat år anordnar den irländska människorättsorganisationen Frontline ett möte för utsatta aktivister från hela världen. Eva Zillén från Kvinna till Kvinna var med när runt 150 aktivister nyligen samlades i Dublin. Under tre dagar vittnade bland annat 50 av aktivisterna om de hot och förföljelser de utsätts för i sitt dagliga arbete.

Eva Zillén– Det är nedslående att lyssna till alla dessa historier. Men det är viktigt att deras röster får höras och att de lyssnar på varandra. På så sätt kan de också samla styrka och utbyta erfarenheter av vad man kan göra för att skapa säkerhet för både sig själv och andra man jobbar med, säger Eva Zillén.

Enligt Frontline ökar antalet hot mot människorättsaktivister världen över och fler dödas än tidigare. Ofta kommer hoten från staten men också från så kallade paramilitära grupper, som med statens goda minne kan hota och kanske till och med döda aktivister som på något sätt kritiserar deras verksamhet. Hoten kan också komma från multinationella företag, som i länder som USA, Irland och Latinamerika i en del fall kan sägas ha så mycket makt att de kan  agera mot de som kritiserar deras verksamhet utan att straffas.

En annan trend som förvärrar människorättsaktivisters arbete är införandet av lagar som försvårar för frivilligorganisationer att registrera sig och arbeta lagligt. Just nu förhandlas sådana lagar till exempel i Israel och Jordanien. Aktivister råkar också i stor utsträckning ut för åtal för till exempel skattebrott och landsförräderi, anklagelser som hänger samman med deras människorättsarbete. Människorättsorganisationer och aktivister utsätts för systematiska hat- och förtalskampanjer. En av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Serbien blev till exempel falskeligen anklagad för att bedriva prostitution, vilket tjänade som syfte att misskreditera dem i allmänhetens ögon. Ett vanligt förekommande förtäckt hot är att aktivisterna blir av med sitt arbete och sedan får mycket svårt att hitta en ny inkomstkälla. Aktivister från minoritetsgrupper som romer och hbt-aktivister (homo-bi- och transpersoner) är ofta särskilt utsatta för både hot och förtalskampanjer.

Eva Zillén berättar att vittnesmålen om kvinnliga människorättsaktivister tydligt visar att de är lika utsatta som männen men att de i huvudsak utsätts för våldtäkter och hot om våldtäkt. I de fall då dessa kvinnor dödas skändas ofta deras kroppar.

– Det tyder på ett starkt hat mot kvinnor. De kvinnliga aktivisterna utmanar alla makthierarkier i samhället bara genom att de organiserar sig och kräver att bli tagna på allvar. De ses som ett nationellt säkerhetshot när de arbetar för kvinnors rättigheter. Men trots hoten fortsätter kvinnorna sin kamp. Som en av aktivisterna på mötet sa: ”De fogliga kvinnornas tid är över”.

I den pågående konflikten i östra DR Kongo utsätts kvinnoaktivister för sexuellt våld. En aktivist därifrån berättade: ”Vi lär kvinnor om deras rättigheter. Därför utgör vi ett hot mot makthavare och förövare.” För att skydda sig klär sig de kongolesiska kvinnliga aktivisterna likt kvinnor på landsbygden och har med sig redskap och korgar när de reser så att de kan smälta in som bondkvinnor. Ett ytterligare sätt att skydda sig har de genom att bära sanitetsbindor med falskt blod på. En kvinna som menstruerar anses vara oren och potentiella våldtäktsmän kan därför hindras från att begå en fullbordad våldtäkt av att se bindan med blod.

I Iran har kvinnorättsaktivisterna som strategi  för att skydda sig att ha mycket direktkontakt med vanliga människor. De arbetar systematiskt med att träffa så många som möjligt ansikte mot ansikte. Genom det stöd man då bygger upp hos allmänheten blir man stark. De berättade att för dem är det viktigt att inte ha hjältar, enskilda starka personer som syns mest. De ser till att vara många för att så fort en person fängslas ska en annan kunna ta dess plats. På så sätt är det viktigt för dem att vara organiserade i stora grupper, aktivistorganisationer.

– Det är tydligt att nätverkande ger både styrka och skydd för aktivisterna. De ser till att kommunicera med många och hålla kontakt så att någon alltid vet var man är och vad man gör. Då kan man inte försvinna spårlöst.  De tryckte på vikten av att ha vänner man litar på, som kan agera om något händer, säger Eva Zillén.

En viktig punkt på dagordningen för mötet var att se vad omvärlden, internationella människorätts- och givarorganisationer, kan göra för att stödja utsatta aktivister. Ge resurser för att säkra arbetsplatser på bra adress och med olika fysiska skydd som reception, gallerfönster och vakt var ett förslag. Givarorganisationerna kan också stödja säkerhetstänkandet genom att fråga aktivisterna om hur de arbetar och om de till exempel gjort säkerhetsplaner. Man kan också göra det möjligt att söka bidrag för att betala borgen om en aktivist arresteras.

Det är viktigt för människorättsaktivisterna att ha många goda relationer med internationella organisationer för att kunna sprida information om något händer. I många fall är det också ett skydd i sig att vara känd utomlands. Några idéer som kom upp var att ambassader kan skicka födelsedagskort till aktivister eller bjuda till möten så att det sprids att aktivisterna är kända. Det är dock inte alltid ett skydd att vara välkänd. I till exempel Tjetjenien har ett antal mycket kända människorättsaktivister dödats de senaste åren.

– Det är viktigt att vi givarorganisationer stödjer människorättsaktivister i deras arbete. Vårt mål är att bidra till fred och demokrati och då är aktivisternas arbete avgörande. De granskar makten och slår vakt om de mänskliga rättigheterna, säger Eva Zillén.

Åsa Carlman