Kvinnors mobilisering gav resultat

Ett första rejält kliv är nu taget för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och för jämställdhet i Europa och Mellanöstern.
– Det blev ett positivt möte, men stora utmaningar kvarstår. Det säger Kvinna till Kvinnas Boriana Jönsson om det viktiga ministermöte om kvinnors rättigheter i Europa och Medelhavsområdet som nyligen avslutades i Marocko.

I mitten av november var 49 länders jämställdhetsministrar från Europa och Medelhavsområdet inbjudna till Marrakesh i Marocko. Syftet var att diskutera vad som hänt kring den gemensamma handlingsplanen för kvinnors rättigheter, Istanbul Frame of Action, sedan den antogs 2006. Sverige, som EU-ordförande, stod värd för mötet tillsammans med Marocko och Egypten.

Av de inbjudna länderna var det endast 34 som deltog med regeringsrepresentanter. Boriana Jönsson, fältkoordinatör för Kvinna till Kvinna i Mellanöstern, anser ändå att mötet är ett steg i rätt riktning.
– Istanbul Frame of Action är ett viktigt redskap för främjandet av kvinnors mänskliga rättigheter tillsammans med till exempel CEDAW konventionen. Den är unik på det sättet att det är rfegeringarna själva ssom har skrivit den och därför kan de göras ansvariga för den på ett tydligt sätt. Den kommer att vara ett kraftfullt verktyg om kvinnorörelsen i hela regionen involveras i att uppfylla den.

Boriana Jönsson får medhåll från Layla Naffa på Arab Women’s Organisation i Jordanien, en en av många kvinnoorganisationer i Mellanöstern som jobbar för att stärka kvinnors rättigheter.
– Istanbul Frame of Action ger det jordanska civilsamhället ett redskap för att att koppla in EU och sätta krav på regeringen. EU kan fungera som en kontrollmekanism för mänskliga rättigheter i Jordanien. 

Layla Naffa betonar särskilt en av rekommendationerna i Istanbul Frame of Action. Den  handlar om att alla länder som har skrivit under handlingsplanen ska se över sina nationella lagar så att de inte strider med internationella åtaganden, som CEDAW eller FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.
– Reservationerna mot dokument som CEDAW är en bidragande orsak till varför kvinnor och flickor diskrimineras i många samhällen, säger Layla Naffa. Ett exempel är rätten till fullt medborgarskap, som idag inte garanteras kvinnor. I länder som Jordanien, Libanon och Egypten ärver kvinnor sitt medborgarskap från sina män, vilket betyder att de inte kan föra det vidare till sina barn. Mellanöstern är ett konfliktdrabbat område där många människor lever som flyktingar. En kvinna som gifter sig med en flykting förlorar sitt medborgarskap, vilket kan resultera i förlorad rätt till såväl utbildning som tillgång till hälsa och sjukvård.

Starkt påverkansarbete
Inför mötet i Marocko jobbade kvinnoorganisationer i såväl Europa som i Medelhavsområdet intensivt för att lyfta frågor som ses som förbigångna i Istanbul Plan of Action. De har bland annat kritiserat bristen på utveckling av kvinnors rättigheter. Efter tre år är Istanbul Frame of Action fortfarande ett okänt dokument i många länder samtidigt som kvinnors situation i många fall är akut. Mäns våld mot kvinnor är utbrett, kvinnors representation i politiken är generellt låg liksom möjligheterna att delta i fredsprocesser.

Inför ministermötet skrev 120 kvinnoorganisationer under ett gemensamt dokument med rekommendationer.
– Vårt omfattande påverkansarbete satte press på EU och andra medlemsländer att erkänna civilsamhället som en viktig aktör i främjandet av kvinnors mänskliga rättigheter, även om endast fåtal av dessa rekommendationer kom med i slutdokumentet, påpekar Layla Naffa.

Framgången med ministermötet, som jag ser det, är inte själva slutdokumentet i sig utan kvinnorörelsens mobilisering inför och omkring mötet.

Layla Naffa berättar att samarbetet inför mötet i Marocko har öppnat upp för ett regionalt kvinnonätverk med en starkare och enad röst i Mellanöstern. Dessutom har det gett Laylas egen organisation en legitimitet i Jordanien gentemot regeringen.

Men även om tongångarna hos kvinnorörelsen mestadels har varit positiva efter mötet så återstår fortfarande mycket. Det finns fortfarande inga formulerade tidsramar och mekanismer för när och hur Istanbul Frame of Action ska implementeras. Det finns en risk att mötets slutdokument inte uppfattas som relevant av staterna då många av rekommendationerna saknar konkreta åtgärder – inte minst kopplat till vem som ska bära ansvaret för genomförandet. Parallellt återfinns inga rekommendationer om budget eller hur mycket medel som bör avsättas för att genomföra strukturella förändringar.

– Hittills har den politiska viljan varit blek, det syns inte minst i vilka representanter medlemsstaterna valde att sända till ministermötet. Informationssatsningar om Istanbul Frame of Action lyser med sin frånvaro, säger Boriana Jönsson.

Den svenska regeringen har varit drivande i processen för en uppföljning av Istanbul Frame of Action. Sverige har gjort det möjligt för civilsamhället att organisera sig inför mötet samt varit mottaglig för dess rekommendationer.
– Frågan kvarstår dock om den svenska regeringen kommer jobba för att påverka andra medlemsstater till att använda Istanbul Frame of Action som ett viktigt verktyg för jämställdhet. Dessutom kvarstår att se hur handlingsplanen kommer inplementeras här i Sverige, avslutar Boriana Jönsson.

Anna Lithander och Saba Nowsari