Kvinnor klansystemets första offer
Hanaa Edwar, generalsekreterare i människorättsorganisationen Al-Amal, som är samarbetsorganisation med Kvinna till Kvinna, är orolig inför valet i Irak den 7 mars. Hon räknar med fler konflikter mellan politiker och att säkerhetsläget försämras.
Provinsvalen i januari 2009 blev en framgång för nuvarande premiärministern Nouri al-Maliki, och ett framsteg för sekulära krafter. Interimsstyrets premiärminister Ayad Allawi gjorde politisk comeback sedan den tidigare enade shia-muslimska koalitionen splittrats i två delar. Både al-Maliki och Allawi säger sig sträva efter att vara nationstäckande, sekulära och icke-sekteristiska.
– Jag tvivlar på att det handlar om sann förändring. Det här är partier som bygger på en lång historia av sekterism, som grundades på sekteristiska värderingar. Några av kandidaterna bryter sekterismen symboliskt genom att anmäla sin nominering i Kurdistan.
I Kurdistan hölls regionala val i juli. Där fick en ny politisk gruppering 55 procent av rösterna. Valutgången blev en väckarklocka för de stora partierna, som insåg att nya partier kan göra stora framsteg.
– Förtutsättningarna i irakisk politik är helt nya. Det går inte att säga vem som kommer att vinna. Någon form av kompromiss kommer att krävas. Situationen när det gäller fred och demokrati är fortsatt skör, säger Hanaa Edwar.
Malikis popularitet i provinsvalen berodde till stor del på det förbättrade säkerhetsläget under 2008-2009, men när flera ministerier bombades den 19 oktober 2009 förändrades läget. Nu tyder opinionssiffror på att Allawis allians kan få minst 46 procent, vilket provocerat al-Maliki till att göra sig av med obekväma politiker. I stället vill han ta in några av de 550 politiker som förbjudits att kandidera på grund av deras roll under diktaturen eller senare agerande, enligt Hanaa Edwar.
– Jag är verkligen orolig. Det ser inte ljust ut för den demokratiska utvecklingen. Precis som Saddam Hussein gjorde när hans makt försvagades, försöker al-Maliki knyta klanerna till sig och säger att det ska öka säkerheten, men vi talar om människor som inte respekterar rättsstaten. Kvinnor är klansystemets första offer. Vi har redan sett hur barnäktenskap blir vanligare, allt fler går till religiösa domstolar och får tillåtelse för 10–12-åriga flickor att gifta sig. Och regeringen låter dem bryta ner våra lagar.
När det gäller kvinnors representation är Hanaa Edwar pessimistisk. Kvoteringskravet på minst 25 procent kvinnor försvagades i samband med provinsvalen. Först genom en strid om kvoten överhuvudtaget omfattade provinserna, vilket den gör. Sedan slopades bestämmelsen om att var tredje namn på listorna ska vara en kvinna, som kvinnorörelsen fått igenom med FN:s stöd inför det första parlamentsvalet 2005. Då gick 27 procent av platserna till kvinnor.
– Nu kommer kvoten att bli ett tak istället för ett golv, men utan kvoten finns ingen chans för kvinnor att vinna. Och med öppna listor, istället för slutna som 2005, blir det ännu svårare. Inte ens kvinnor litar på kvinnliga kandidater.
– Vi i kvinnorörelsen anklagar de politiska partierna för brister i kunskap och intresse för kvinnors rättigheter. De måste öppna dörren till ledande positioner för kvinnor, annars blir det ingen förändring. Läget är skrämmande, vi ser redan nu hur kvinnor begränsas. De inkluderas på listorna tack vare kvoteringen, men måste skriva på papper och lova att följa partiets position. Och partiernas ledarskap erkänner inte kvinnors roll i samhället.
Inrikespolitiskt har regeringen misslyckats med att upprätthålla lagen. Dessutom har sju år gått utan tillräckliga satsningar på service till befolkningen, på tillgång till vatten, elektricitet och, inte minst, säkerhet i reell bemärkelse. Sekterismen har ett starkt grepp om landsbygden. Kriminella organisationer med extremt traditionella, konservativa värderingar tvingar familjer att ta sina flickor ur skolan.
– Konsekvensen blir att familjerna inte ser några alternativ utan börjar föredra att flickorna gifter sig. För familjer som genom ingifte rymmer olika religiösa tillhörigheter (sunni- eller shiamuslimer tex) är det farligt överallt. Det finns ingen plats, ingen lösning för dem och de erbjuds inget skydd, säger Hanaa Edwar.
Hoppet ligger i att människor börjar få nog menar Hanaa Edwar. Tendenser till förändring kan skönjas. Islamistiska partier har tappat stöd på grund av allt våld.
– Människor pratar öppet om behovet att skilja religiös makt från politisk makt. Nu är det inte bara sådana människorätts aktivister som jag, utan även vanliga människor som pratar öppet i de banorna. Jag tror att vi kommer att få se en förändring, men den blir inte så stor.
Jenny Rönngren
frilansjournalist