Kvinnliga politiker i Irak riskerar att ignoreras

Män kan hålla möten på gatan, i samlingslokaler, var som helst, och det accepteras utan problem. Men kvinnor har det inte lätt, säger Lamaan Sabri, som kunde ha varit den första kvinnliga partiledaren att kandidera till Iraks parlament.

Lamaan Sabri valdes nyligen till generalsekreterare för Iraqi National Movement. Men hon avstod uppdraget på grund av samhällsklimatet. Det var hon själv som föreslog att en man skulle ta rollen som generalsekreterare under valkampanjen, och hon själv endast stå som biträdande.

– På grund av de arabiska traditionerna skulle vår rörelse ha ignorerats med en kvinna som ledare. När vi vinner kommer jag att bereda mig på att träda in som officiell ledare. Kvinnors status tillhör de högst prioriterade frågorna inom Iraqi National Movement, som medvetet har placerat kvinnor i topp på kandidatlistorna, säger hon.

Som kandidat och kvinna är hon beredd på att jobba hårt och innovativt. Motståndet yttrar sig på olika sätt. Valaffischer rivs ner, folk kommer inte på möten, kvinnors tal ignoreras och det anses opassande för en kvinna att prata högt och vältaligt, upplever Lamaan Sabri. Därför kan de inte förlita sig på traditionella metoder för att nå väljare och nå ut med sina budskap. Direktkontakt med väljarna är avgörande. Att låta kvinnorna hålla valmöten i skolor, på universitet och ministerier - som annars är fredade från politiska kampanjer - vore ett bra sätt att jämna ut oddsen, anser hon.

Risken finns annars att kvinnornas kvot fylls av svaga och ytliga kandidater som inte har kraften att hävda sig inför svårigheter, vilket hände i förra valet.

–  Många partier letar efter sådana kvinnor för att klara kvoten och för att inte bli störda av kvinnornas idéer om de kommer in i parlamentet. Dessutom förlitar sig partierna mer på män för att nå framgång och stöder därför män mer än kvinnor, såvida inte kvinnan har en väldigt stark personlighet. Så kvinnor kan verkligen inte ta lätt på sina rättigheter.

De senaste fyra årens arbete i parlamentet är Lamaan Sabri inte imponerad av. Hon vill att det internationella samfundet ska förstå hur kvinnor förtrycks och medvetet marginaliseras på alla nivåer.
– Kvinnorna i parlamentet har inte fått leda några viktiga eller produktiva utskott, ett effektivt sätt att begränsa deras inflytande. Och det svaga arbetet inom kvinnodepartementet beror på  bristande resurser eftersom åtgärder för att främja kvinnors status i Irak inte har prioriterats.

Till skillnad från många andra kandidater inom kvinnorörelsen ser Lamaan Sabri inte artikel 41 i konstitutionen, som tillåter religiösa domstolar i familjerättsliga ärenden, som något hinder mot kvinnors rättigheter.

– Absolut inte. Familjen väljer vilken domstol de föredrar, och domaren frågar familjen om de är sunni eller shia för att kunna stödja dem. Om de tillhör kristendomen eller någon annan religion kan de vända sig till en civil domstol. Det här är inte orsaken till bristen på jämlikhet mellan män och kvinnor. Det handlar om vanor och traditioner.

Jenny Rönngren
frilansjournalist