Kvinna till Kvinna på GP-debatt: Vad menar utrikesministern?

Regeringens utrikesdeklaration framhåller att Sverige aktivt ska arbeta för att FN:s säkerhetsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska bli verklighet. Resolutionen understryker att kvinnors deltagande är en förutsättning för hållbar fred. Kvinna till Kvinna har nu för andra gången granskat delar av utrikesminister Carl Bildts utåtriktade arbete. Från tiden då utrikesministern tillträdde fram till idag har han så gott som aldrig fört fram kvinnors roll för fred och säkerhet och betydelsen av kvinnors rättigheter för demokratiutveckling.

Hur utrikesministern resonerar när han inte talar om kvinnors rättigheter eller följer den svenska utrikesdeklarationen är det ingen mer än Carl Bildt som vet. Enligt Ekot låter han ”meddela via sin pressekreterare att han inte kommenterar den här typen av frågor”. Flera journalister vittnar om liknande svar. Vad menar utrikesministern egentligen? Ska vi tolka det som att han inte kommenterar frågor som gäller kvinnors villkor, kommenterar granskningar av hur han sköter sitt uppdrag, kommenterar vad han tidigare har sagt och gjort, kommenterar journalistfrågor eller att han inte kommenterar kritik som riktas mot honom i media av svenska biståndsorganisationer?

Vad tänker hans partikamrater och regeringskollegor om det här? Bildts närmaste kollega, biståndsminister och tillika vice ordförande i moderaterna, Gunilla Carlsson, har hög svansföring i frågor om kvinnors rättigheter. Under den internationella konferensen om Iraks återuppbyggnad som Sverige stod värd för var utrikesministerns chef och partiordförande, stadsminister Fredrik Reinfeldt, tydlig med att kvinnors deltagande i fredsprocessen och det demokratiska arbetet nödvändig för en hållbar utveckling. Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson har, tillsammans med de andra partiernas kvinnoförbund, uppmanat regeringen att driva på för att FN:s resolution 1325 ska implementeras inom EU:s fredsbevarande missioner.  Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann har skrivit på DN debatt att alliansregeringen arbetar för att bli världsmästare på att skydda och främja kvinnors rättigheter och möjligheter.

I flera av regeringens vägledande dokument, inte bara utrikesdeklarationen, står klart att kvinnors rättigheter och deltagande berör alla, inte bara hälften av jordens kvinnliga befolkning. Det handlar om allt från demokratiutveckling, mänskliga rättigheter till ekonomisk utveckling och fred – frågor av gränsöverskridande karaktär som ytterst berör även vår nationella säkerhet. I skrivelsen för global utveckling framhåller regeringen att ”Freden blir inte varaktig om inte kvinnors roll och perspektiv tas till vara i fredsarbetet” och i handlingsplanen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 slår regeringen fast att Sverige ska vara ledande internationellt i detta arbete.

Den svenska erfarenheten av jämställdhetsarbete visar att det spelar oerhörd roll vad en chef säger och gör om det så gäller ett departement, ett företag eller en organisation. Inom en så omvittnat hierarkisk organisation som utrikesdepartementet är det naturligtvis av stor betydelse vilka frågor som dess chef, det vill säga utrikesministern,  prioriterar. Även om tjänstemän har kompetens och driver frågorna på sin nivå, och biståndsministern drar sitt strå till stacken inom biståndsområdet, så är och förblir utrikesministerns hållning nödvändig för att ge dem tyngd.

Utrikesministern kommer inte ifrån att frågor om fred, säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter är hans huvuduppgifter. Därför kvarstår undran. Vad menar utrikesministern med att han inte kommenterar ”den här typen av frågor”?

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna