Kan EU stärka de sexuella och reproduktiva rättigheterna?

Att EU måste ta sig an frågorna om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter slogs fast på ett seminarium i Stockholm den 18 november. Frågan är hur det ska göras på bästa sätt för att rättigheterna ska stärkas. Arrangörer av seminariet var 09-nätverket som arbetar med att föra upp dessa mänskliga rättigheter på dagordningen under det svenska ordförandeskapet i EU.

Trots att frågor om sexuell och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR) inte direkt är en fråga som EU fattar beslut i idag utan som varje medlemsland själv beslutar om så måste EU på olika sätt uppmärksamma diskriminering och brist på rättigheter som till exempel aborträtten och homo-bi- och transpersoners rättigheter sa RFSU:s generalsekreterare Åsa Regner.
–  Unionen är ju till för att garantera rättigheter. Då måste man också arbeta för att SRHR stärks. Dessutom är EU en global aktör som förhandlar i FN med en röst och som står för 50 procent av världens bistånd. Då kan man inte undvika att tala om dessa rättigheter, säger hon.

Jelena Djordevic från Serbien berättade om arbetet för mänskliga rättigheter i sitt hemland. Alla olika grupper som arbetar med demokrati- och fredsfrågor där arbetar tillsammans. De är ständigt utsatta för hot från nynazister, fotbollshulliganer, ortodoxa kyrkan och en del politiska företrädare.
– Vi är ständigt utsatta för hot från dessa grupper. De är annars helt oeniga men just när det gäller deras motstånd mot HBT-personer och andra människorättsaktivister står de enade. Att arbeta för dessa rättigheter är därför en fråga om livet. Tystnad betyder döden, säger hon.

Jelena Djordevic berättar om de Pride festivaler som man försökt att arrangera i Belgrad i Serbien. Paraden 2001 slogs den ner brutalt av olika grupper som nynazister och fotbolls huliganer. När HBT-aktivisterna försökte i år igen trodde de att man hade statens stöd, inte minst för att EU tryckt på den serbiska regeringen att bättra sig när det gäller HBT-personers rättigheter. Men det visade sig att man hade fel. Efter långa förhandlingar sa polisen och regeringen att man inte kunde garantera aktivisterna skydd om de genomförde sin parad. Eftersom pridearrangörerna utsatts för många hot valde man att ställa in paraden.

– Det ni i omvärlden, inom EU, kan göra föross är att stödja vår kamp. Att uppmärksamma det arbete vi gör, säger Jelena Djordevic.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni berättade om svårigheterna att arbeta med SRHR-frågor inom EU på grund av att länderna tycker olika. Polen, Irland och Malta är helt emot aborträtten och till exempel Tjeckien motsätter sig att EU har åsikter om äktenskapslagstiftning och barnomsorg (kvinnors rätt att förvärvsarbeta).

– Vårt sätt att gå vidare med dessa frågor med värdighet är att inte tala specifikt om aborträtten eller HBT-personers rättigheter utan att genomgående hänvisa till internationella och EU-gemensamma dokument som slår fast dessa rättigheter som europakonventionen. Vi vill inte riskera att våra egna rättigheter här i Sverige försämras genom att EU gör gemensam politik av dessa frågor, säger Nyamko Sabuni.

Civila samhällets organisationer är avgörande för att få upp frågor om sexuella och reproduktiva rättigheter på den politiska dagordningen sa Nyamko Sabuni. I alla länder där SRHR-frågorna är starka är civilsamhället starkt. Politikerna behöver utsättas för ett tryck för att det ska ske något.

– EU håller på att ta fram ett gemensamt direktiv för att stärka dessa rättighetsfrågor. Vi tror att vi kommer att lyckas men det tar tid. Vi måste sedan låta medlemsstaterna ta god tid på sig att sedan införa den nya politiken för att de ska acceptera den.

EU parlamentarikern Åsa Westerlund (S) tyckte att EU inte kan låta enskilda länder såsom Tjeckien stoppa att man garanterar de mänskliga rättigheterna inom unionen. Hon pekade på skillnaden mellan hur starkt man talar för dessa rättigheter gentemot biståndsmottagarländer och hur tyst man är inom EU.

– EU är bra på att fördöma andra men kritiserar inte länderna i den egna kretsen. EU har, bland annat genom nya medlemsstater, blivit sämre när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter, säger hon.    

Riksdagsledamoten Hans Linde (V) menade att Sverige kan ha en starkare röst i SRHR-frågorna än vad som är fallet idag. Till exempel borde man inte ha gått med på att Irland fick undantag från europakonventionen när det gäller rätten till abort, vilket EU sa ja till för att Irland skulle säga ja till Lissabonfördraget.

– Det betyder att EU sagt att europakonventionen ska tolkas som att den inte omfattar aborträtten. Det är en kraftig försämring av dessa rättigheter, säger han.

Enligt Nyamko Sabuni betyder beslutet att låta Irland få ett undantag bara att man låter nationell lag gälla. Irland får behålla sin strikta abortlag.

Alla tre debattörerna var överrens om att så länge EU förhandlar med ett land om att bli medlem i unionen är man stark i sina krav och trycker på för de mänskliga rättigheterna. När väl ett land blivit medlem är det betydligt svårare. Då har man inte mycket makt att ta till.

– Det Sverige kan göra för att påverka är att säga till kvinnor från andra EU-länder är välkomna hit för att göra abort, säger Nyamko Sabuni.

Åsa Carlman