Gör skillnad - stöd de som stödjer

För ett år sedan antog FN:s säkerhetsråd resolution 1820 om sexualiserat våld i konflikter och bad medlemsländerna att göra allt för att stoppa våldet och skydda kvinnor och flickor i konflikthärdar. Men på marken märks ingen skillnad. Det är fortfarande aktivister och människorättsförsvarare som står för merparten av arbetet och stödet till kvinnorna som överlevt övergreppen. Lyssna på röster och se klipp från Sydkivu i östra Kongo.

För ett år sedan antog FN:s säkerhetsråd resolution 1820 om sexualiserat våld i konflikter och bad medlemsländerna att göra allt för att stoppa våldet och skydda kvinnor och flickor i konflikthärdar. Men på marken märks ingen skillnad. Aktivister och människorättsförsvarare står för merparten av stödet till kvinnorna som överlevt övergreppen. Möt några av dem i våra klipp från Sydkivu i östra Kongo.

Om du har problem att se filmerna kan du behöva uppdatera ditt flashprogram, det kan du göra här: http://vimeo.com/help/flash

Länk till filmen
Dr Denis Mukwege, chefskirurg på Panzisjukhuset, pratar om behovet av stöd från omvärlden. Även solidaritetsbrev från enskilda personer till personalen och patienterna på sjukhuset betyder mycket.  

I maj reste kvinnoaktivister från Bosnien-Hercegovina och Kroatien till Panzi-sjukhuset i Bukavo i östra Kongo som delvis finansieras av Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMU. Med sig tog de sina erfarenheter från krigen på Balkan och sitt arbete för att stötta kvinnor som fallit offer för de systematiska våldtäkter som ägde rum under krigen.

Panzi-sjukhuset tar emot och hjälper kvinnor som utsatts för våldtäkter under kriget i östra delen av Demokratiska Republiken Kongo. Tiotusentals kvinnor har våldtagits som en medveten krigsstrategi för att slå sönder samhället och förgöra motståndaren. Regeringens pågående offensiv mot hutumilisen har lett till att antalet våldtäkter än en gång ökar. Förra året ärades doktor Denis Mukwege med såväl Palmepriset som FN:s människorättspris för sitt arbete på Panzi-sjukhuset.

Trots ett stort geografiskt avstånd finns många gemensamma nämnare mellan kvinnorna från västra Balkan och kvinnorna i DR Kongo. Liksom i DR Kongo möttes kvinnor som våldtogs under kriget på Balkan av fördomar, misstänksamhet och riskerade att förskjutas av familjen och samhället. Nu fick de möjligheten att dela erfarenheter och kunskap om hur kvinnor som våldtagits kan komma ut i samhället igen och leva ett värdigt liv.

I februari reste personal från Panzisjukhuset till Bosnien och Hercegovina. Utbytet  arrangeras av Kvinna till Kvinna och PMU.

I höst kommer en kortfilm om utbytet. Men redan nu kan du få se och lyssna på några personer som deltog. Marika Griehsel, Giant Film Production intervjuar, Simon Stanford står för redigering och Anders Kronborg för foto.

Länk till filmen
Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna, pratar om konfliktens historiska band, om kvinnans ställning och om frustrationen över det som sker.

Länk till filmen
Wivin Nakasi Musafir, sjuksköterska på Panzisjukhuset, frågar sig varför de kongolesiska kvinnorna utsätts för detta våld.

Länk till filmen
Kerstin Åkerman, röntgensköterska och lärare på Panzisjukhuset, pratar om den lilla människans utsatthet som tvingas fly och om vad vi i Sverige kan göra för att påverka. 

Länk till filmen
Lena Wallquist, samordnare för Bosnien och Hercegovina på Kvinna till Kvinna, pratar om synen på kvinnan och behovet av långsiktigt arbete och kommenterar utbytet mellan Kongo och Balkan.

Annika Flensburg