Fredsjournalistik

Konfliktrapporteringen skildrar ett samhälle i konflikt och hur människorna där påverkas av den. Påfallande ofta fokuserar rapporteringen på makthavare vilket ger en bild av att det är dessa som styr över händelsernas förlopp och att de är de enda parterna i konflikter, civilbefolkningen blir osynlig.

Newsweek: Ett av omslagen på tidningen Newsweek under invasionen av Irak

Det som också riskerar att hända är att andra delar av samhället, t ex civilsamhällets många frivilligorganisationer, inte syns. Det finns alltid de som under pågående konflikter på olika sätt arbetar för fred. Dessa bör också synas i rapporteringen. Om dessa skildras i rapporteringen skulle kanske konflikterna tyckas mindre hopplöst svårlösta. Fredsjournalistiken vill råda bot på detta. För att läsa mer om den internationella fredsjournalistiken se länkar till höger.

Fredsjournalistik är ett arbetsredskap för journalister. Teorin introducerades av den norska fredsforskaren Johan Galtung och har sedan vidareutvecklats av de brittiska journalisterna Jake Lynch och Annabel McGoldrick. Utgångspunkten i fredsjournalistiken är att journalister ständigt måste analysera vilka konventioner och värderingar som styr deras arbete. Varför betraktas vissa källor som mer tillförlitliga än andra? Vilka nyheter är det som vi INTE får höra talas om? Vilka alternativa röster finns som kan ge en fördjupad förståelse av konflikten?

Visa orsakssamband och bakgrund
Enligt fredsjournalistiken är det viktigt, för att skapa förståelse hos mediekonsumenten, att skildra konflikters orsaker och bakgrund. När man i rapporteringen fokuserar på enstaka händelser, som att en bomb smällt, kan det vara svårt att se att det också kan finnas en lösning som minskar våldet. När våld skildras utan att förklaras tycks ofta mer våld vara lösningen. Vet man t ex att orsakerna till en konflikt i grunden ligger i brist på vatten och andra resurser än på de olika separata våldsdåd som sker så börjar man leta efter sätt att bättre fördela resurserna som lösning på striderna.

Aktivt leta efter fredsinitiativ
Fredsjournalistiken vill att journalister i sin konfliktbevakning aktivt ska söka efter olika fredsalternativ och skildra dessa. Det handlar om att inte beskriva konflikten som ett dualistiskt förhållande, en strid mellan två parter, utan att just skildra den komplexa verkligheten med många behov och intressen som påverkar och påverkas av konflikten. I alla konflikter finns det människor som arbetar för fred, fredsorganisationer och andra aktörer i civilsamhället. Dessa bör finnas med i rapporteringen. Kvinna till Kvinna har stor erfarenhet av kvinnoorganisationer som på olika sätt arbetar för fred. Deras arbete är sällan skildrat i media. Om de uppmärksammades och skildrades kanske deras positiva inverkan, i riktning mot fred, skulle kunna bli större än den är idag.

Det kan självklart ifrågasättas om det är en journalists roll att leta efter fredsinitiativ. Kvinna till Kvinna menar att det handlar om att skildra en konflikts alla olika delar. Det som också händer, vid sidan av makthavares utspel och låsta positioner, bör finnas med i rapporteringen. Skillnaden är den att makthavares åsikter och arbete är väl synligt och ses självklart som nyheter. Civilsamhällets arbete har mindre resurser och är därför ofta mindre synligt. Alltså måste man aktivt leta efter denna typ av nyheter.

Titta efter strukturer

En annan aspekt av fredsjournalistiken är betoningen på strukturer. I synen på våld blir detta tydligt. När konventionell konfliktrapportering (vad man kan kalla krigsjournalistik) per automatik omfattar bara toppen på våldstriangeln, det direkta våldet, så lyfter fredsjournalistiken fram triangelns botten/bas, det vill säga konfliktens sammanhang och de underliggande motsättningarna. Med en sådan utgångspunkt blir faktorer som till exempel fattigdom, fördelning av naturresurser och ojämlikhet viktigare förklaringar till våld än repressalier och hat mellan etniska/religiösa grupper. Brist på jämställdhet är en annan strukturell förklaring till konflikter. Idag finns forskning som visar att när samhällen inte strävar efter jämställdhet så är det i sig ett hinder i den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Medias bevakning har en direkt koppling till vilka lösningar vi ser på konflikter. Om media fokuserar på det direkta våldet så är det lätt att mer våld uppfattas som den enda lösningen. Om istället strukturella problem lyfts fram så framstår åtgärder som är kopplade till insatser (på lokal eller global nivå) som rör demokrati, jämlikhet och jämställdhet som en nödvändighet.