EU måste agera mot våldtäkterna

Det finns idag ingen säker plats för Kongos flickor och kvinnor. Det sexuella våldet i landet ökar och FN:s egen personal bidrar till exploateringen genom att utnyttja prostituerade. Sverige har som blivande ordförandeland i EU ett stort ansvar, skriver kongolesiske läkaren och Palmepristagaren Denis Mukwege tillsammans med fyra andra skribenter.

Hittills har FN:s medlemsstater totalt misslyckats med att skydda kvinnor i konflikthärdar från våld och tortyr, liksom att involvera kvinnor i fredsbyggandet. Trots att det är ett år sedan säkerhetsrådet antog resolution 1820 om sexualiserat våld i konflikter står världen handfallen när de brutala våldtäkterna åter ökar i Demokratiska Republiken Kongo.

FN har dessutom bidragit till exploateringen av kvinnor. Det uppdagades under skandalartade former i Kongo 2004 och verkar dessvärre fortgå. Det är allmänt känt att personer ur FN:s mission, MONUC, i östra Kongo utnyttjar prostituerade kvinnor. Liknande rapporter kommer från så gott som alla krigshärdar. På Balkan bidrog efterfrågan på kvinnokroppar från internationell personal till att stärka organiserad brottslighet och sprida korruption.

Dubbelmoralen och bristen på handling avslöjar en urgammal patriarkal syn att mannen äger rätten till kvinnans kropp. Föreställningen om att våld mot kvinnor är en olycklig men ofrånkomlig sidoeffekt i konflikter lever kvar. När det kommer till real- politik uppfattas kvinnors rättigheter som förhandlingsbara.

Manliga beslutsfattare verkar ha en oförmåga eller ovilja att se kvinnors rättigheter som en central del av säkerhetspolitiken. Det är inte bara ett svek mot halva världens befolkning. Det leder dessutom till bristfälliga beslut när det gäller internationell fred och säkerhet.

Världssamfundet fick ett bryskt uppvaknande under krigen på Balkan och i Rwanda, då de systematiska övergreppen mot kvinnor för första gången synliggjordes som ett vapen för etnisk rensning. Krigsåren på 1990-talet följdes av en ökad kunskap om och fördömanden av sexualiserat våld i konflikter. Sexualiserat våld definierades som krigsbrott och FN:s säkerhetsråd antog år 2000 resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. I juni förra året antogs en ny resolution, 1820, som framhåller att det massiva sexualiserade våldet i konflikter hotar internationell fred och säkerhet. Dessa åtaganden är hörnstenar i kampen för kvinnors rättigheter. Men det finns problem. Än är orden inte omsatta i konkret handling av världens stater.

Nu ökar massvåldtäkterna åter-igen i Kongo. Det systematiska våldet mot kvinnorna i konflikter används som ett effektivt och billigt massförstörelsevapen. Våldtäkterna håller hela samhällen som gisslan.

Genom att behärska kvinnors kroppar och livmödrar får fienden kontroll över reproduktionen och sår splittring mellan människorna. Samhörigheten inom familjen och de sociala nätverken upplöses när familjemedlemmar och grannar tvingas se sina fruar, mammor och döttrar våldtas eller kidnappas som sexslavar. Vi ser hur våldet fortplantas inom alla områden och höjer aggressionsnivån i stort. Våldtäktskulturen spiller över i det civila samhället. Idag finns ingen säker plats för Kongos kvinnor. Vi såg samma mönster på Balkan. Under 2000-talet har oroväckande rapporter om sexualiserat våld kommit från olika delar av världen, till exempel från Colombia, Sierra Leone och Sudan.

Som blivande EU-ordförande har Sverige en viktig position. Situationen är akut i Kongo, och kraftfulla politiska initiativ krävs för att förverkliga ambitionerna i resolution 1820.

Följande åtgärder är viktiga steg på vägen:

• Omfördela resurser i pågående fredsfrämjande insatser så att skyddet för kvinnor och flickor blir mer effektivt där de är som mest utsatta.

• Stöd nationella initiativ för att lagföra sexualiserat våld som krigsförbrytelser.

• Ge kraftigt ökade resurser till sexuell och reproduktiv hälsovård så att överlevare av sexualiserat våld får den vård de har rätt till.

• Håll cheferna för FN:s missioner ansvariga för brott mot FN:s egen nolltolerans mot sexuell exploatering. FN-missioner måste ha en jämn könsfördelning och personal utbildas.

• Stöd lokala kvinnoorganisationer som spelar en avgörande roll för att stärka kvinnor och främja mänskliga rättigheter. Enligt FN:s rapportör för människorättsförsvarare är kvinnoaktivister särskilt utsatta.

Vi kräver handling av våra politiska ledare. Förväntningarna på det svenska ordförandeskapet är höga.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt, vad tänker ni göra?

Dr Denis Mukwege
chefskirurg Panzisjukhuset, Demokratiska Republiken Kongo, mottagare av årets Olof Palme-pris

Lena Ag
generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Berjana Ackar
advokat, Centre for Legal Assistance, Bosnien och Hercegovina

Maja Mamula
koordinatör, Women’s Room, Kroatien

Mira Vilusic
professor i psykologi, Horizonti, Bosnien och Hercegovina