EU-debatt om kvinnor och säkerhet

European Development Days har just avslutats på Stockholmsmässan. Det största evenemanget under Sveriges EU-ordförandeskap samlade regeringschefer, EU-ministrar samt det civila samhället i Sverige och resten av EU för att diskutera utvecklings- och biståndsfrågor.

En gedigen panel av kvinnor diskuterades hindren och vägarna framåt för kvinnor att delta på lika villkor och fullt ut i fredsförhandlingar och i det politiska livet. Och hur männen på allvar ska börja intressera sig och inse vikten av att koppla kvinnors säkerhet till säkerhetspolitik.

Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson, Ruth Ojiambo Ochieng direktor för Isis-Women's International Cross Cultural Exchange i Uganda, Patricia Buriticá, kommissionär för Reparations and Reconciliation Commission i Colombia och Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström var alla överens om att kvinnors deltagande är en förutsättning för att frågor om kvinnors säkerhet överhuvudtaget ska ses och behandlas. För att kvinnors säkerhet ska inkluderas i fredsprocesser och vara på den politiska dagordningen måste kvinnor aktivt trycka på och påminna om dessa frågor.  

Ellen Johnson-Sirleaf  sa att hon nu sitter på en sådan position så att hon kan göra något för att förbättra kvinnors situation. Nya lagar har stiftats i Liberia för att stärka kvinnors rättigheter bland annat en lag som gör våldtäkt straffbart. Men så länge domstolarna inte dömer förövare, så är lagarna overksamma berättade hon.

Alla talare var överrens om att verktygen för att främja kvinnors deltagande och öka kvinnors säkerhet nu finns. Det är användandet av verktygen och genomförandet av alla planer som saknas såväl för enskilda länders lagar som för FN:s säkerhetsråd resolutionerna 1325, 1820 och nu senast 1888 och 1889.

– Jag vill smiska till EU:s medlemsstater, sa Gunilla Carlsson. Det är bara åtta av 27 länder som har nationella handlingsplaner för hur de ska implementera FN resolutionerna. Varför? Det är ju ingenting som är svårt egentligen.

Ruth Ojiambo Ochieng menade att fredsprocesser inte ska kunna genomföras om inte kvinnor också ingår i fredsförhandlingsdelegationerna. Kvinnors rättigheter och säkerhet lyfts inte utan deras deltagande. Det finns dock problem med kvotering, menade Ruth Ojiambo Ochieng. Risken är stor att kvinnor som motsätter sig kvinnors rättigheter kvoteras in av män som inte vill se en förändrad dagordning.

– Vissa män har blivit frigjorda, de ser kvinnor som jämställda. Men på grund av vår långa gemensamma historia av patriarkat finns fortfarande inte en tillräckligt stor kritisk massa. Därför går det långsamt, sa Ellen Johnsson Sirleaf.  

Från publiken menade Lena Ag, Kvinna till Kvinnas generalsekreterare att män som inte genomför politik som gynnar både män och kvinnor borde få betala ett politiskt pris.

– Detta är inte en kvinnofråga, det är en strategisk fråga. När Hillary Clinton nu lyfter kvinnors rättigheter, vikten av resolutionerna 1325 och 1820 är en förändring möjlig, sa Gunilla Carlsson.

Katarina Hellström