Debatt: "EU sviker i frågor om sexuell hälsa"

Ointresse och moralkonservativa medlemsländer hindrar EU från att leva upp till sitt åtagande att garantera människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, visar en ny rapport. Sverige måste utnyttja EU-ordförandeskapet till att föra upp frågan på agendan, skriver företrädare för nio svenska frivilligorganisationer.

År 1994 antogs en historisk handlingsplan av 179 av världens länder vid FN:s befolkningskonferens i Kairo. För första gången enades det internationella samfundet om att mänskliga rättigheter inkluderar rätten för kvinnor och män att fritt och utan tvång, våld eller diskriminering, kontrollera och bestämma över den egna sexualiteten, inklusive den egna sexuella och reproduktiva hälsan.

EU har förbundit sig att fullfölja handlingsplanen från Kairokonferensen, men lever inte upp till åtagandet att garantera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Vad gör Sverige när EU sviker? Och hur utnyttjar Sverige sin roll som ordförande för EU?

Svaret är: inte tillräckligt.

Det visar den rapport som RFSU, Afrikagrupperna, Diakonia, Forum Syd och Svalorna Latinamerika gemensamt presenterar i morgon.

Sverige har historiskt sett varit en av de starkaste förkämparna för människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, SRHR, såväl inom EU-kretsen som inom FN. Detta engagemang förpliktigar.

Sverige har flera ambitiösa policydokument, till exempel om att stödja insatser för att fler länder skall göra aborter säkra, lagliga och tillgängliga, för vettig sexualupplysning, ökad preventivmedelsanvändning och skydd från diskriminering på grund av sexuell läggning. Men få andra EU-länder följer efter.

Vår rapport vittnar om hur moralkonservativa medlemsstater bakbinder EU som internationell aktör i SRHR-frågor. Till exempel lamslog EU FN:s kvinnokommissions möte 2008, då man under slutförhandlingarna inte kunde enas om gemensamma positioner angående kvinnors rättigheter.

Vid FN:s uppföljning av hiv- och aidsarbetet under sommaren 2008 hindrade Malta, Irland och Polen EU från att i sitt tal till generalförsamlingen lyfta fram behovet av information till ungdomar om hur de skyddar sig mot hiv.

Rapporten visar även att motståndet inom EU inte bara beror på moralkonservativa värderingar, utan även i stor utsträckning på okunskap och ointresse för SRHR-frågor.

Här har Sverige en viktig roll att spela. Sverige bör utnyttja alla tillfällen under det svenska ordförandeskapet i EU till att föra upp SRHR-frågorna på agendan.

Handelsminister Ewa Björling (M) visade att detta är möjligt när hon i april 2009 träffade Maltas premiärminister – och tog tillfället i akt att prata kondomer i det strikt katolska landet, trots att frågorna på schemat handlade om frihandel och patenträtt. Fler politiker bör följa hennes exempel.

Samtidigt skall svenskt agerande inte vara avhängigt enskilda eldsjälars initiativ och engagemang. Regeringen måste säkerställa att våra egna tjänstemän och politiker har god kompetens kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. En del görs, men mycket återstår.

Enligt en rapport från utvärderingsmyndigheten Sadev saknar svenska utlandsmyndigheter möjlighet att påverka EU:s internationella utvecklingsarbete. Sadev menar att arbetet präglas mer av slumpmässighet än av strategiska överväganden. Initiativ tas då och då av enskilda handläggare, men styrningen är ofullständig. Här har regeringen ett viktigt ansvar att se till att vi följer våra egna policydokument.

EU står för 60 procent av världens bistånd men bidrar ändå inte med tillräckligt med pengar för att nå de mål som EU tillsammans med övriga länder i världen enats om. Enligt Die Deutsche Stiftung Weltbevölkerung minskade EU-kommissionens genomsnittliga budget för det program inom vilket SRHR ingår från 18 miljoner euro per år under 2003–2006 till 12 miljoner euro per år under perioden 2007–2013.

FN har räknat ut att varje miljon dollar som fattas i finansieringen leder till cirka 360 000 oönskade graviditeter, 150 000 aborter, 800 döda kvinnor, 11 000 fall av spädbarnsdöd och ytterligare 14 000 barn som dör innan de fyllt fem år.

Sverige prioriterar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sitt bistånd och bör verka för att övriga EU-länder och EU ökar sitt SRHR-bistånd.

Rapporten som vi publicerar i morgon konstaterar att Sverige är en stark röst på SRHR-området, men att vi inte har gjort tillräckligt för att påverka EU som internationell aktör. Under det svenska ordförandeskapet har regeringen en unik chans att föra fram de överenskommelser som EU antog vid befolkningskonferensen i Kairo 1994.

Det är svenska politikers ansvar att utnyttja varje tillfälle att flytta fram positionerna, och på så sätt undvika dels fler dödsfall till följd av osäkra aborter, bristande mödra- och förlossningsvård och bristande tillgång till kondomer, dels diskriminering på grund av kön, könsidentitet och sexuell läggning.

Annica Holmberg, tillförordnad generalsekreterare Forum Syd

Bo Forsberg, generalsekreterare Diakonia

Carina Ohlsson, ordförande Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, SKR

Gabi Björson,kanslichef Afrikagrupperna

Klas Hansson, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till kvinna

Lise Bergh,generalsekreterare Svenska Amnesty

Sören Juvas,förbundsordförande RFSL

Åsa Regnér,generalsekreterare RFSU