
De kämpar mot djupt rotade könsroller
– Tjejer i Armenien uppmuntras inte till att fatta egna beslut, vare sig de gäller privatlivet, karriär eller sex. En pappa eller pojkvän kan till exempel följa med sin dotter eller flickvän på arbetsintervjuer, eller så söker de jobb åt henne på ställen där de kan ha uppsikt, berättar Lara Aharonian som driver Women’s resource center i huvudstaden Jerevan. Hon menar att lagen är bra men att problemet finns i samhällets och familjens attityder och traditioner.
Just den här eftermiddagen är centrets lokaler fulla av aktivitet. En grupp kvinnor diskuterar aktivism i grannlandet Iran, volontärer planerar en demonstration och fyra anställda arbetar med den dagliga driften av centrat och dess krismottagning för kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Andra dagar ordnas mammaträffar, karriärkurser och bokcirklar.
– Armenien är ett väldigt konservativt land med fasta könsroller och massor med starka traditioner som inte är särskilt stärkande för kvinnor. Att vår lilla och unga nation är omringad av konflikter gör inte direkt saken bättre, säger Lara Ahronian och ler snett.
Som exempel på en tradition som förtrycker kvinnor nämner Lara Aharonian ceremonin kring det röda äpplet. Den är vanligt förekommande även inne i Jerevan, men på landsbygden är den ”ett måste”. Det röda äpplet symboliserar och hyllar oskulden hos en ung brud. Dagen efter bröllopet kommer brudens familj med röda äpplen som en gest för att kolla om brudgummen är nöjd. Ibland kontrolleras även att det finns blod på lakanen. Därefter firar man tillsammans med grannarna.
– Bara det faktum att brudens sexliv är en angelägenhet för hela grannskapet är helt galet, ryser Lara Aharonian
Förutom två saker, en kvinnas oskuld och barnafödande, är allt som har med sexualitet att göra tabu.
– Vi har kurser för gravida kvinnor och de kommer hit utan kunskap om hur deras kön ser ut och fungerar. De vet knappt hur det gått till när de blivit med barn.
Women’s resource center har stora lokaler strax utan Jerevans centrum. Här samsas bland annat krismottagningen för sexuellt våld, ett lekrum för barn, kurslokal och kontor. Centret är beroende av stöd från Kvinna till Kvinna, något statligt eller kommunalt bidrag finns inte att få.
Runt ett stort bord sitter åtta volontärer och planerar årets demonstration på internationella dagen mot våld mot kvinnor, den 25 november. I år vill man fokusera på allmänhetens attityder kring vem som bär skulden till våldet och att det är så accepterat. Slagorden ”Bryt tystnaden” ska användas på plakat, flygblad, bandanas och affischer och budskapet är främst riktat till kvinnor.
Under planeringen av demonstrationen divideras det om huruvida man ska visa statistik över våld i hemmet på affischerna eller inte. Gruppen landar i att siffror är missvisande eftersom mörkertalet är så stort. Man planerar att istället samla in information från Jerevanborna via korta enkäter med frågor som ”Vems fel är det om en kvinna misshandlas i hemmet?”. Resultatet ska presenteras på en presskonferens.
- De flesta killar jag känner skulle svara att det är hennes fel. ”Kunde hon inte slutat prata som hon gjorde, förstår hon inte att han är hungrig, trött och har jobbat hårt hela dagen”, säger Elvira Meliksetyan, 18 år.
Elvira Meliksetyan är engagerad i Women’s resource center sedan ett år tillbaka, främst i kriscentrat för sexuellt våld och i projektet ”Min kropp, min rätt” om sexualitet.
Då hon är inflyttad till Jerevan för att studera psykologi betraktar hon organisationen som sin andra familj och är där nästan varje dag.
– I början kom jag hit för att gå en spanskkurs, men efterhand blev jag mer intresserad av frågor om mänskliga rättigheter och fattade vad bra det här stället är. Nu är jag utbildad volontär och deltar på kurser och workshops och jag har lärt mig massor om sexuell hälsa. Jag vill lära andra tjejer om anatomi, pubertet och säkert sex.
Vad tycker killarna i hennes omgivning om att hon tillbringar så mycket tid på Women’s resource center?
– De ler och är både nyfikna och skeptiska. De tror inte att vi är så seriösa. Men jag vet att jag kan göra skillnad och förändra.
Emma Söderström

