Kvinnorna banar väg för Irans demokratirörelse
Lyssnade till Parvin Ardalan i tisdags kväll på Södra teatern. Oerhört inspirerande! Hon är den iranska feministen och demokratikämpen som i sista stund stoppades av den iranska regeringen från att ta emot Olof Palme-priset i januari 2008.
I trettio år har den iranska kvinnorättsrörelsen kämpat mot förtrycket. Hon beskrev med en bild dess framgångar: Under 1979 års revolution mot shahen gick männen först och kvinnorna efter dem i demonstrationstågen – idag går vi tillsammans!
Kvinnorörelsen har, genom sina motståndsstrategier , banat väg för dagens gröna frihetsrörelse, som hon hävdar inte är enfärgad utan som har ”har alla regnbågens färger”.
En fråga handlade om hur svenska kvinnor kan ”hjälpa” de iranska kvinnorna. Hennes motfråga kom blixtsnabbt: hur kan vi hjälpa er? För det handlar ju inte om att hjälpa stackars utsatta kvinnor. Den iranska kvinnorörelsen är inga stackare. De är bland de tuffaste demokrati- och frihetskämpar världen skådat. Vilka förebilder för oss! Vi ska samarbeta och vi ska stärka och stödja varandra. Det är vad solidaritet och systerskap handlar om. Utan kvinnorörelsen ingen demokratirörelse, så enkelt är det!
