Lenas blogg december 2009

Så här sa jag:
Det blåser kalla vintervindar just nu utanför vår dörr. Men med dessa vindar vet vi vet att det går över och att våren kommer så småningom. Det är en naturlag som inte går att ändra på.

Men det finns andra kalla vindar som blåser i Europa och i Sverige. Det är rädslans, intoleransens och okunskapens vindar.  Sverigedemokraternas framgångar i de senaste opinionsundersökningarna och minaretomröstningen i Schweiz är sådana exempel.

I en krönika i ETC nyligen oroar sig Maria-Pia Boëthius över vad hon ser:
Den här tiden börjar alltmer påminna om mellankrigstiden, den mellan Första och Andra världskriget. Kriser avlöser, nu som då, varandra. Framtiden känns osäker. Under mellankrigstiden började man på ett fullkomligt groteskt sätt kanalisera människors missnöje mot judarna. … Judarna var lika oskyldiga till 1930-talets kriser, som muslimerna är oskyldiga till dagens finans- och klimatkriser. Men det är alltid ”lönsamt” att skapa syndabockar och den ekonomiska och politiska makten brukar visa sig feg, misstänkt tacksam för att några andra ”andra” får bli syndabockar och måltavla för det hat och den frustration, som helt andra mekanismer och ideologier skapat.

Därför är Sverigedemokraterna farliga. De använder rädslans retorik i de här kristiderna för att skrämma människor.

Men det handlar banne mig inte om naturkrafter. Om vi låter rädslan få fotfäste och styra skapar den i förlängningen ett delat samhälle – i ett vi och ett dom. Därför måste vi- som inte tror på rädslan och hatet - på alla sätt motverka mörkret och de politiska is vindarna.

Med rädslans retorik bygger vi inte framtiden. Men vi vet också att mot känslor går inte att argumentera. Mot känslor av rädsla måste väckas känslor av hopp, skriver Göran Rosenberg, en annan författare.

Hopp är vad dagen idag handlar om. Ni kära hjältar o hjältinnor, är del av detta hopp som vi i vuxenvärlden behöver just nu för att fatta bra och riktiga beslut.

Men - vi är ju inte ensamma som tur är!

Valet av Barak Obama till president i USA har väckt hopp runt om i världen om ett bättre samarbetsklimat mellan världens ledare. Bättre samarbete kan resultera i färre konflikter, kärnvapennedrustning och fattigdomsbekämpning. Vi vet att människan är uppfinningsrik, att det finns miljövänlig teknik som kan motverka klimatförändringarna – det är hoppfullt.

I mitt jobb på organisationen Kvinna till Kvinna möter vi hopp mest varje dag. Till och med i de värsta konflikter finns alltid människor som arbetar för hoppet och för framtiden. Väldigt ofta är det kvinnor. Inte för att de är fredligare än män. Men för att kvinnor på grund av samhällets normer om könsroller ofta håller samman familjer, har ansvar för att maten sätts på bordet och att barnen kommer till skolan. De är pragmatiska, de vill ha fred – och de är villiga att ta risker för att uppnå just detta: Ett slut på kriget och en framtid i fred och frihet för sina barn.

Det är stort och de borde få erkänsla för detta. Men på grund av kvinnors underordnade ställning – i hela världen - syns inte alltid deras ansträngningar. De borde få chansen att tjäna som förebilder och inspiration för andra och för sina ledare. Därför att de gör det som deras ledare borde göra.

Sharaf hjältar och hjältinnor ni är sådana förebilder bland era vänner och i era familjer – det är ert svåra uppdrag! Och ni har vårt varma stöd för det ni vill göra.

Maria Pia avslutar sin krönika i ETC så här: 
Jag tycker mycket om minareter, de tillför en poesi till vardagen, tanken att någon begåvad tar sig upp i ett torn och mässar, ett slags helig rap, några gånger om dygnet finner jag underbar och berikande, en slags världsmusik, som jag gärna vaknar till, ....Men jag skulle vilja se en stor mängd kvinnliga böneutropare; och om vi inte stigmatiserar våra muslimska svenskar och schweizare kommer de att komma.”