Lenas blogg oktober 2009
Vi väntar på ditt svar Carl Bildt
Kvinna till Kvinna har följt upp förra årets granskning av utrikesminister Carl Bildt för att se hur han för ut budskapet från regeringens utrikespolitiska deklaration när det gäller sambandet mellan kvinnor, fred och säkerhet.
Enligt Ekot idag låter den svenska utrikesministern meddela via sin pressekreterare ”att han inte kommenterar den här typen av frågor”. Vad menar han egentligen? Menar han ”kvinnofrågor” eller? OM han menar det så tror jag faktiskt att utrikesministern gör sig själv en otjänst med ett sådant svar. För frågor om kvinnors rättigheter och deltagande rör inte bara hälften av jordens kvinnliga befolkning utan de berör alla. Det handlar om allt från demokratiutveckling, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och fred – frågor av gränsöverskridande karaktär som ytterst berör även vår nationella säkerhet.
”I dagens värld angår allt alla”, sa Vaclav Havel redan på 1990-talet. Begreppet ”mänsklig säkerhet” har ersatt den säkerhetspolitiska doktrinen från kalla kriget som primärt handlade om försvar av nationella gränser och ”staters säkerhet”. Bildts svar bekräftar därmed, tråkigt nog, att den svenske utrikesministern verkar ha en blind fläck när det gäller betydelsen av kvinnors rättigheter och deltagande inom det utrikespolitiska området. Till skillnad från tex. hans amerikanska kollega, som uppenbarligen gör en annan bedömning. Det gör även FNs säkerhetsråd.
Obamas fredspris – hur förhålla sig?
Obamas fredspris – hur förhålla sig? Jag är en inbiten Obama-fan. Följde den nervkittlande valspurten på plats i USA. Kände en sån oerhörd befrielse och glädje när det stod klart att han vunnit valet.
Befann mig mitt i en jublande folkmassa i Washington DC. Plötsligt var allt möjligt igen. Kriget mot terrorismen, som åren efter 9/11 sådde split och misstro i det internationella samfundet, på liknande sätt som det kalla kriget gjorde under decennier, blev förpassat till historiens skräphög den natten. Åtminstone kändes det så då. Och den känslan har förstärkts steg för steg. När han utsåg Hillary Clinton, sin medtävlare, denna fantastiskt begåvade och tuffa kvinna till utrikesminister - det var stort. Och när Obama som en av sina första utrikespolitiska åtgärder avskaffade ”the gag-rule” och angav ett nytt och konstruktivt förhållningssätt gentemot FN, ja då fick förhoppningarna om en ny era i den internationella politiken verkligen grogrund.
Men självfallet ligger det också väldigt mycket i den kritik som Svenska Freds levererar på Newsmill idag. ”USA spenderar årligen 600 miljarder amerikanska dollar på sina militära styrkor. Det utgör hälften av världens samlade militära utgifter. USA innehar idag 2700 av världens 8000 kärnvapenstridsspetsar. I dagsläget bedriver USA två krig där tusentals civila dödas varje år... Obama må vara en bättre president än George W Bush. Men det kvalificerar knappast någon till att per automatik få världens finaste fredsutmärkelse. Utmärkelsen säger en hel del om hur mycket krig Nobelkommittén tycker är okej för att fortfarande ses som en fredshjälte." (Läs hela inlägget här)
Läget för den här planeten är ganska kärvt med klimathot och pågående djupa konflikter med civila dödsoffer en masse. Därför måste progressiva politiker och aktiva gräsrötter gå i armkrok. ”It takes two to tango”! Till syvende och sist är det nog så att positiva förväntningar ofta skapar positiva spiraler – och det är väl precis i det ljuset som man måste se Nobelkommitténs beslut. Priset får han inte för vad han redan åstadkommit utan för vad vi förväntar oss att han skall göra. Därför måste priset ses som en mäktig uppfordran om verkliga framsteg när det gäller nedrustning, fattigdomsbekämpning och klimathot. Nu är det upp till bevis President Obama!
Kvinnorna banar väg för Irans demokratirörelse
Lyssnade till Parvin Ardalan i tisdags kväll på Södra teatern. Oerhört inspirerande! Hon är den iranska feministen och demokratikämpen som i sista stund stoppades av den iranska regeringen från att ta emot Olof Palme-priset i januari 2008.
I trettio år har den iranska kvinnorättsrörelsen kämpat mot förtrycket. Hon beskrev med en bild dess framgångar: Under 1979 års revolution mot shahen gick männen först och kvinnorna efter dem i demonstrationstågen – idag går vi tillsammans!
Kvinnorörelsen har, genom sina motståndsstrategier , banat väg för dagens gröna frihetsrörelse, som hon hävdar inte är enfärgad utan som har ”har alla regnbågens färger”.
En fråga handlade om hur svenska kvinnor kan ”hjälpa” de iranska kvinnorna. Hennes motfråga kom blixtsnabbt: hur kan vi hjälpa er? För det handlar ju inte om att hjälpa stackars utsatta kvinnor. Den iranska kvinnorörelsen är inga stackare. De är bland de tuffaste demokrati- och frihetskämpar världen skådat. Vilka förebilder för oss! Vi ska samarbeta och vi ska stärka och stödja varandra. Det är vad solidaritet och systerskap handlar om. Utan kvinnorörelsen ingen demokratirörelse, så enkelt är det!
Bra beslut Hillary Clinton!
Äntligen! Igår fattade FNs säkerhetsråd, under den amerikanska utrikesministerns ledning, beslut om att tillsätta en särskild representant för att motverka sexuellt våld i väpnade konflikter.
Kvinna till Kvinna har länge hävdat att massvåldtäkter i krig är ett massförstörelsevapen. Och krävt av världens ledare, och inte minst den svenske utrikesministern, att de ska gå från ord till handling.
Efter 9 år och två resolutioner som handlar om kvinnors betydelse för fred och säkerhet (1325) och ett fördömande av sexuellt våld i väpnade konflikter (1820) verkar det som om det äntligen rör på sig i frågan. Fler och fler av världens ledare inser frågans betydelse.
Det är inte oväsentligt att det just är Hillary Clinton som sitter ordförande under detta beslut. Clinton för ett intressant resonemang i en intervju, nyligen publicerad i New York Times, där hon kopplar ihop säkerhetspolitik med kvinnors rättigheter och situation. …”so-called women’s issues are stability issues, security issues,equity issues. The World Bank and many other analyses have proved over and over again that where women are mistreated, where they are denied equal rights, you will find instability that very often serves as an incubator of extremism”. Just denna insikt verkar vår egen utrikesminister sakna. Vi följer nu upp förra årets granskning av Carl Bildt. Fortsättning följer…
