Att komma till oss är sista chansen att förändra sitt liv

Armeniens enda kvinnojour heter Women’s rights center och finansieras med hjälp av medel från Kvinna till Kvinna. På centret tas kvinnor från hela landet emot. Den pågående konflikten med grannlandet Azerbajdzjan används av staten som en ursäkt för att bortprioritera frågor som rör kvinnors rättigheter, till exempel saknas rättskydd mot våld i hemmet.

Varje vecka tar ett tiotal kvinnor det stora steget att för första gången ringa Women’s Rights Centers jourtelefon för att få hjälp att ta sig ur en misshandelsrelation. Ett par av dessa kommer sedan till organisationens kriscentrum eller skyddade boende. Centrumet, som ligger i huvudstaden Jerevan, har över 300 besök per år av kvinnor från hela landet. 

– Att komma till oss är sista chansen att förändra sitt liv. Det är inget lätt beslut att lyfta luren, våldet är tabu. Det ringer kvinnor som har levt i misshandelsrelationer i 35 år. De har lärt sig att dölja vad som pågår, deras mödrar gjorde samma sak, säger Sona Grigoryan, psykolog på kriscentret.

På kriscentrumet erbjuder man förutom en jourtelefon stödsamtal med psykolog och juridisk rådgivning. Ett stenkast bort, bakom en intetsägande garageport strax utanför Jerevans stadskärna, finns organisationens skyddade boende med plats för tre kvinnor med barn.    

När mannen kommer hem och upptäcker att frun är borta ringer han hennes mor och systrar. De vet ofta att hon är på ett säkert ställe, men det berättar de inte för honom. Kvinnorna stannar med sina barn i mellan en vecka och 4 månader, berättar Susanna Vardanyan, organisationens ordförande.

Enligt armenisk lag är fysiskt våld brottsligt, ingen hänsyn tas dock till de speciella omständigheter och typer av våld som råder i misshandelsrelationer.

Har man inte tydliga och grova fysiska skador är man oftast chanslös i rätten, och kan redan vid anmälningstillfället hos polisen få höra att man ljuger eller att det som hänt är ens eget fel.

Även om tydliga skador som skärsår och blödningar på inre organ konstaterats på ett sjukhus som själva gör en anmälan, tas den oftast tillbaka av offret självt.

– Det är inte ovanligt att svärmor kommer till sjukhuset och pressar sin svärdotter att inte anmäla. Mannens familj kan lätt utöva påtryckningar eftersom hon ofta är helt beroende av deras välvilja. 95 % av alla unga armeniska par bor med sina barn hos mannens föräldrar, berättar Susanna Vardanyan.

Det förekommer att hela mannens familj är inblandad i våldsutövandet och mönstren lever vidare generation efter generation. Vid skilsmässa har kvinnan ingen lagstadgad rätt till någon del av hemmet. Har hon ingen egen inkomst eller ekonomi är det förstås ännu svårare för henne att lämna honom.

Women’s Rights Center har lämnat in ett lagförslag gällande skydd av kvinnor och barn som utsatts för våld i hemmet.
– Vi vill ha en särskild instans hos regeringen som rapporterar om den här typen av våld. Regeringen måste också möjliggöra fler kvinnojourer genom att ge organisationer som oss finansiering, säger Susanna Vardanyan.

Förutom lagar krävs en medvetenhet bland allmänheten.
– Den allmänna uppfattningen idag bland både män och kvinnor är att våldet är kvinnans fel. En förutsättning för förändring är lika rättigheter och skyldigheter mellan män och kvinnor, menar Sona Gregoriyan.

– Dessutom måste folk förstå vad våld i hemmet är. Att till exempel hållas instängd under lång tid och inte få träffa sin familj eller vänner är våld även om det inte ger fysiska skador.

Symptomen hos kvinnorna jag möter är djupa och väldigt svåra att jobba bort. De är osjälvständiga, deprimerade och har svårt att ta egna beslut. De är rädda och känner sig hotade, av världen i allmänhet och av sina män i synnerhet.

Det återstår ett långt och hårt arbete för att få Armeniens regering att börja jobba mot våld i hemmet, men Susanna Vardanyan är hoppfull.

– Steg för steg blir våldet mer känt. Och kan Europa sätta lite press på Armenien kommer det börja hända grejer. Vi kommer att se en förändring och om 10 år har vi kanske en lag som skyddar kvinnor mot våld i hemmet.  

Emma Söderström