Konflikt

Efter upplösningen av Sovjetunionen har Georgiens övergång mot ett demokratiskt samhälle präglats av interna konflikter, politisk instabilitet och ekonomiska svårigheter. Som ett resultat av konflikterna med utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien i början av 1990-talet flydde cirka 250 000 människor från Abchazien och över 10 000 från Sydossetien och bor idag som internflyktingar i Georgien. FN fick efter krigen i början av 1990-talet i uppdrag att placera fredsbevarande trupper i Abchazien och den så kallade Minsk gruppen bestående av representanter från OSCE, Georgien, Syd- och Nordossetien och Ryssland fick liknande uppdrag i Sydossetien

Efter kriget i augusti 2008 mellan Georgien - Sydossetien/Ryssland utökades antalet flyktingar med cirka 160 000. Flertalet av dessa har kunnat återvända men cirka 30 - 60 000 beräknas stanna i Georgien. Kriget mellan Georgien och utbrytarregionerna/Ryssland innebar att Ryssland erkände Abchazien och Sydossetien som självständiga stater, ett erkännande som endast ett fåtal andra stater har gjort. Kriget sommaren 2008 föregicks av spända relationer mellan Georgien och utbrytarregionerna/Ryssland. Sommarens händelser visade på hur bräcklig freden var i Södra Kaukasien. Utbrytarregionerna har fungerat ekonomiskt med hjälp av bidrag från Ryssland. Man använder rysk valuta och handlar i Ryssland. Via ryska nyhetsmedier ser sydosseter och abchazier omvärlden genom ryskt prisma. Under senare år har också Ryssland gett medborgarskap till abchazier och sydosseter.  

Från Georgien, eller Abchazien och Sydossetien, har hittills har inga kvinnor deltagit i de officiella fredsprocesser som förekommit - med undantag av den tidigare georgiska utrikesministern och talkvinnan i parlamentet. Mycket få kvinnor återfinns på beslutande positioner i respektive samhälle. En översyn av de internationella aktörerna i konfliktområdet visar att kvinnor inte är representerade i någon större utsträckning vare sig inom FN eller OSSE. Flera kvinnoorganisationer är emellertid engagerade i fredsprocessen på gräsrotsnivå och det förekommer samarbete över gränserna.

People Diplomacy" - folkig diplomati - har under lång tid varit den enda kanalen för kommunikation mellan de olika parterna. Detta arbete har företrädesvis pågått mellan olika kvinnoorganisationer på ömse sidor om konflikterna. KtK stödjer kvinnoorganisationernas arbete med att dels få in fler kvinnor på beslutsfattande poster dels med att informera och utbilda många kvinnor i vad konflikten betyder och hur man kan arbeta för fred. Det första arbetet betyder att utan kvinnor på politiska positioner är det svårt att få in kvinnor vid förhandlingsbordet. Det andra arbetet är att öka antalet kvinnor som är medvetna om och har kunskap om kvinnors rättigheter och att ge dem stöd i att orka engagera sig för freds- och försoningsarbete på lokal och regional nivå.

Konflikterna påverkar kvinnor och män olika utifrån de roller de har och utifrån de säkerhetshot de möter. I militariserade samhällen ökar ofta stereotypa föreställningar om kön vilket bevarar traditionella könsroller och motverkar kvinnors rättigheter. Därmed är länderna i södra Kaukasien förnekade kvinnors kunskap och erfarenhet. Denna diskriminering finns både vid fredsförhandlingar och vid återuppbyggnadsarbetet i sin helhet. Att kvinnor inte deltar i fredsprocesser äventyrar utvecklingen mot fred, demokrati, jämställdhet och minskad fattigdom.

Abchazien

Fredsamtalen mellan Utbrytarregionen Abchazien och Georgien strandade helt under 2006. Spända relationer uppstod mellan Ryssland och Georgien i samband med att georgisk polis och militär gick in i Koodoridalen i östra Abchazien och när ryska diplomater avslöjades som spioner. Ryssland svarade med att förbjuda import av för Georgien viktiga exportvaror och skicka hem georgiska gästarbetare från Ryssland. I och med kriget i Sydossetien i augusti 2008, stannade fler ryska soldater kvar i Abchazien än som är överenskommet i eldupphöravtalen och Ryssland har på så vis säkrat den militära kontrollen inte bara över Sydossetien utan också Abchazien. 

Säkerhetssituationen i Abchazien efter sommarens konflikt har varit relativt lugn med undantag av två områden, Koodoridalen och Galidistriktet. Kriminaliteten är hög, mord förekommer och explosioner och sporadiska paramilitära aktiviteter fortsätter att oroa alla som befinner sig i området. I begränsade delar av Abchazien finns både georgier som återvänt permanent och de som går över gränsen för att bruka sin jord. Från juli fram till idag har vägarna som förbinder Gali och Zugdidi varit stängda och befolkningen i Gali har befunnit sig i en form av blockad. Detta har orsakat stora ekonomiska och sociala problem. Det finns många militära trupper i Gali och i de omkringliggande byarna och paramilitära operationer fortsätter att sätta skräck i befolkningen.

Liksom i andra post-konflikt områden är människors rättigheter satta på undantag och speciellt kvinnors rättigheter. Kvinnor är utsatta för våld och diskriminering och det finns ingen rättslig instans att vända sig till. De har liten eller ingen tillgång till hälsovård, information, utbildning och det finns få kvinnor på beslutsfattande positioner. Kvinnor aktiva i olika kvinnoorganisationer arbetar för att fler kvinnor ska bli aktiva inom områden som sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter, kvinnor och småföretagande, konflikt- och fredsarbete, jämställdhet och politik. Det militariserade samhället ses som ett hot mot kvinnors utveckling och deras mål är att få in fler kvinnor på beslutsfattandepositioner för att minska de militära utgifterna och öka sociala program.

Sydossetien 

I och med eldupphöret 1992 beslutades att förhandlingar om Sydossetiens ställning sker mellan Georgien, Ryssland, Sydossetien och Nordossetien. Under OSSE:s ledning undertecknade man 1996 ett avtal om fredlig lösning av konflikten. I och med att Georgiens president Michail Saakasjvili tillträdde 2004 upplevde många osseter och georgier i Sydossetien att spänningen i regionen ökade. Under förevändning att stoppa smuggling stängdes bland annat en stor marknad som inte minst inneburit en mötesplats och länk mellan Sydossetien och övriga Georgien. Georgiska inrikestrupper skickades till Sydossetien och trots att man 2004 skrev under ett avtal om att inte använda våld eller ekonomiska påtryckningar, ignorerades samtliga initiativ. 2006 antog det georgiska parlamentet en resolution där regeringen uppmanas att söka få den ryska fredsstyrkan ersatt av en internationell styrka.

Inom Sydossetien bodde innan augusti 2008 osseter, som fått ryskt medborgarskap, granne med etniska georgier. Byar och samhällen var i huvudsak uppdelade enligt etnicitet, även om det finns många "blandade" familjer. Idag har fem av sju etniska georgier som tidigare bodde regionen flytt. Sedan 1990-talets krig vågade många människor inte resa mellan byarna inom Sydossetien. De som ändå försökte hälsa på "de andra" stötte på problem vid vägspärrarna. Kvinnoaktivister arrangerade då resor och ordnade specialtillstånd hos myndigheter för att slippa godtyckliga trakasserier. De fick också vakterna vid posteringarna att sluta bära ansiktsmask.

Kvinnoorganisationernas samarbete möttes med misstänksamhet av civilbefolkningen men också av myndigheter. Trots att de inte tog ställning till frågor som rör Georgiens territoriella integritet, Sydossetiens självständighetsförklaring eller Rysslands regionala intressen så mötte deras arbete politiskt och administrativt motstånd. Det upplevdes som ett hot att de träffades över etniska gränser, blev vänner, gemensamt utbildade sig i mänskliga rättigheter och konflikthantering, och bildade en fredsklubb. De upplevde att det viktigaste för de flesta som innehade makten inte var fred och demokratiska rättigheter, utan politiska positioner och lydnad inför strukturer som bygger på kontroll och rädsla.

Den 8 augusti 2008 gick Georgisk militär in i Sydossetien för att "återställa den konstitutionella ordningen" med tungt artilleri. Ryssland svarade med att skicka stridvagnar som man sade skulle skydda ryska medborgare i Sydossetien, och "förstärka den ryska fredsbevarande styrkan" - de som funnits i Sydossetien för att övervaka eldupphöret från 1992. Georgiska bombplan anföll Sydossetien utan att civila förvarnades och konflikten spreds in i själva Georgien där bland annat ryska bombplan förstörde både militära och civila mål. Efter fem dagar enades man om en fredsplan framlagd av EU.

Ryska soldater stannade emellertid kvar i Georgien, som har förlorat sin militära kapacitet. Human Rights Watch och andra vittnen har rapporterat många exempel som i domstol skulle kunna fastställas som brott mot internationell humanitär rätt under den väpnade konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008. Å ena sidan ursäktas våldet med att stater måste skydda sin befolkning, å andra sidan lider just denna befolkning desto mer av statens våldsutövning, och detta långt efter att den väpnade konflikten upphört. Förutom det fysiska våld som ökar mot kvinnor under och efter krig, möter människor i Georgien idag ett strukturellt våld, då de inte har möjlighet att utnyttja sina mänskliga rättigheter. Journalister kan inte rapportera fritt om "den andra sidan" och fiendebilder kan bland annat därför växa sig starkare. Kvinnorna som gemensamt åstadkom förändringar lokalt för att kunna träffas över etniska gränser och motverka fiendebilder, är nu förvägrade rätten att träffas. Många av dem har inga hem kvar att återvända till Sydossetien.

Ordförandemöte i Istanbul och upprop till internationellt möte i Geneve

Knappt en månad efter krigsslutet i augusti genomförde Kvinna till Kvinna ett regionalt ordförandemöte i Istanbul där kvinnoorganisationer från hela regionen var representerade. Med på mötet var två representanter från freds- och kvinnorörelsen i Israel/Palestina som höll i diskussioner om fred- och försoning och hur det är möjligt att fortsätta arbeta tillsammans över gränserna efter och under konfliktsituationer. På mötet enades kvinnorna om sju punkter att framföra på det internationella Genèvemötet i oktober om säkerhetssituationen i regionen.