Kvinnor i fredsprocesser

Demonstration på 8 mars i Jerusalem

Många konflikter i världen resulterar i krig. Även efter fredsfördrag återuppstår många gånger krig. En av förutsättningarna för att uppnå långsiktig fred och stabilitet är att involvera flera parter än de stridande i fredsprocessen, vid fredsförhandlingar och i försoningsarbetet. I de flesta fall stängs halva befolkningen, kvinnorna, ute från det arbetet. När fred förhandlas är det nästan uteslutande män som deltar, ofta med argumentet att de stridande parterna är de som ska sluta freden.

Vad man glömmer bort är att ett fredsavtal inte endast är ett slut på kriget utan även början på framtiden. Utan kvinnors erfarenheter och kunskaper går viktiga delar förlorade i planeringen av det nya samhälle som ska byggas upp efter kriget.

Samhällen, oavsett om de är konfliktdrabbade eller inte, präglas ofta av traditionella och patriarkala värderingar som påtalar att kvinnor inte är kapabla till att ta del av makt och beslutsfattande. Männen å sin sida ser ofta inte sitt eget förtryck, som byggts upp under generationer. De strukturella orättvisorna synliggörs inte.

Den traditionella rollfördelningen gör att kvinnor och män i huvudsak får skilda roller även i krig och konfliktsituationer. Kvinnor är inte fredliga av naturen. Men under krig är det oftast kvinnorna som bär upp samhället. Mönstret går igen i nästan alla konflikter; när männen försvinner till fronten är det kvinnorna som upprätthåller samhällsfunktionerna. När freden kommer får kvinnorna finna sig i att träda tillbaka.

Kvinnor ses inte som deltagande aktörer i kriget så snart det blivit eldupphör. Men tvärtom är kvinnorna är tvärtom högst delaktiga, och har vitt skilda olika roller i konflikten. Förutom kategorin som upprätthåller samhället, finns det många kvinnor vid fronten.

Den erfarenhet som kvinnorna samlat på sig från kriget ignoreras under fredsprocessen genom att kvinnor i princip varken bjuds in till fredsförhandlingarna eller till samtal kring återuppbyggnaden. Ignoransen från både de stridande parterna och det internationella samfundet försämrar själva fredsuppgörelserna och därmed möjligheterna till en hållbar fred.

För att detta mönster av traditionella patriarkala värderingar ska kunna brytas måste kvinnor få en chans att delta i, och ansvara för, utformandet av freden och därmed framtiden. De ska ingå i fredsförhandlingarna och vara med i fredsprocessens alla delar på alla nivåer.

Under och efter väpnade konflikter är kvinnorna speciellt utsatta, men de har samtidigt en unik möjlighet att var med att omskapa de nya samhällen som ska växa upp ur ruinerna. Kvinnorna besitter värdefulla kunskaper om de behov som finns, baserade på sina erfarenheter, vilka måste tas tillvara om arbetet för rättvisa och stabilitet ska ge långsiktiga resultat.

Männen måste utbildas om kvinnors verklighet och lära sig se och ta tillvara kvinnors kompetens och erkänna deras rätt till delaktighet i samhällslivet. Utan samverkan mellan könen uppnås ingen hållbar utveckling eller varaktig fred. Alltså är kvinnors deltagande på ett sätt konfliktförebyggande då det kan förhindra att väpnade konflikter återuppstår.

Världssamfundet har på senare år erkänt detta problem. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 antogs en handlingsplan mot diskriminering av kvinnor som ålägger länderna att vidta åtgärder och vid behov anpassa lagar och praxis för att undanröja alla hinder för jämställdhet. För att läsa mer om konferensen i Peking se länkar till höger.

Som en konsekvens antog FN:s säkerhetsråd den 31 oktober 2000 resolution 1325 "Kvinnor, fred och säkerhet", som handlar om att stärka kvinnorsrättigheter och deltagande, och värna om kvinnors deltagande och kvinnor som aktörer i fredsprocesser. Läs mer om resolution 1325, 1820 och 1888 om kvinnors situation i krig under rubriken Frågor och svar till vänster.