Människohandel

Varje år hämtas hundratusentals kvinnor och barn från fattiga områden och tvingas att arbeta inom prostitution. Begreppet människohandel inbegriper flera olika saker, det kan gälla rekrytering, transport, försäljning, härbärgering eller mottagande av personer genom tvång eller hot om våld. Det kan också innebära bortförande, svindel eller bedrägeri, maktmissbruk i syfte att offret utnyttjas sexuellt, sätts i tvångsarbete, slaveri eller att man tar organ till försäljning. Barn och kvinnor är särskilt utsatta enligt den svenska delegationen för mänskliga rättigheter utgörs ungefär 80 % av den totala människohandeln av handel för sexuellt utnyttjande .

Frågan om varför människohandel för sexuella ändamål uppstår har många svar. Den mest elementära utgångspunkten är att det finns en efterfrågan. Fattigdom, kvinnors och barns strukturella underordning i samhället och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna är några av de mest grundläggande faktorerna som möjliggör den utbredda handeln.

Främst handlar det om maktstrukturer i samhället där barns och kvinnors underordnade ställning i samhället har en avgörande betydelse. Handeln möjliggörs genom att kvinnor och barn ses som handelsvaror snarare än individer med rättigheter, känslor och behov. Det är svårare att köpa och sälja en jämställd person. Det beror också på värderingar och föreställningar som bidrar till att en del människor, som nästan uteslutande är män, känner mer makt och kontroll av att köpa och sälja andra.

Människohandel är ett fattigdomsrelaterat problem. Till skillnad från handel med varor som enbart går att sälja en gång kan en människa säljas för sexuella tjänster om och om igen. Den ständiga efterfrågan gör därmed människohandel till en lönsam verksamhet och handeln utgör vanligtvis en del av en större organiserad brottslighet. Enligt FN är människohandeln den tredje mest lönsamma illegala handeln i världen, efter narkotika och vapen. Tidigare bedrevs handeln främst med kvinnor från Asien och Afrika men i och med murens fall, Sovjetunionens upplösning och krigen på balkan har människohandeln även blivit ett inomeuropeiskt problem. Kvinnor och flickor från fattigare länder luras till väst i förhoppning om ett avlönat arbete och tvingas in i handeln.

I konfliktområden tenderar efterfrågan och marknaden att expandera. Trots att det internationella samfundet borde skydda kvinnor mot sexuella övergrepp i konfliktområden ökar deras närvaro efterfrågan på sex i utbyte mot pengar eller mat. Förutom de direkta konsekvenserna för den utsatta kvinnan eller flickan så motverkas själva syftet med den internationella närvaron, d.v.s. att skapa stabilitet och att säkra tillvaron för civila, då den samtidigt bidrar till den organiserade brottsligheten som ofta kontrollerar både prostitutionen, människohandeln, och vapen- och narkotikahandeln.

Ingen går frivilligt med på att bli såld. De flesta som drabbas kommer ifrån fattiga förhållanden. De drömmer om att få resa och tjäna ihop egna pengar precis som vilka ungdomar som helst. För en del unga kvinnor har flera års liv i slaveri börjat med att de svarat på en oskyldig platsannons för en au pair tjänst. De lovades kanske hjälp med pass och nödvändiga. Människohandlare tillhör ofta större kriminella nätverk som använder många olika metoder för att bryta ner och kontrollera sina offer, så som våld eller hot om våld mot offret eller dess anhöriga.

Flera av de kvinnor som lyckas återvända till sitt hemland efter att ha varit utsatta för människohandel har ingenstans att vända sig för att få stöd. Många gånger är de inte längre välkomna tillbaks till familjen eller samhället. De är socialt och mentalt nedbrutna och de har svårt att hitta tillbaka till ett normalt liv igen. Det bidrar till att de riskerar att bli lätta byten för de kriminella ligor som bedriver människohandeln och att de tvingas tillbaka in i den igen.

Trots kampanjer för att uppmärksamma människohandel har problemet inte minskat de senaste åren, snarare ökat. En av orsakerna till detta kan vara att insatserna för att stoppa människohandeln riktar för lite kraft mot att arbeta mot huvudproblemet - d.v.s. förövarna som står för efterfrågan och de uppfattningar och attityder som gör det möjligt att behandla kvinnor och barn som handelsvaror.

Den enkla lösningen blir att skydda kvinnor från att utsättas genom att få dem att stanna hemma. Detta förändrar emellertid inte de maktstrukturer som gör handeln möjlig från början, tvärtom stärker den sortens insatser marginaliseringen och underordningen av kvinnor.

Istället behövs resurser och insatser för att stärka kvinnors och tjejers självkänsla, deras kunskaper om sina egna rättigheter, kunskaper om vart de kan vända sig för att få hjälp med att kontrollera utländska jobberbjudanden. Kvinnor som återvänder behöver både rättsligt och psykiskt stöd så att de inte nyrekryteras och hjälp att hitta alternativa sätt att tjäna pengar. Ett sådant stöd kan till exempel vara en yrkesutbildning inom ett område eller en trygg plats att möta andra kvinnor för att få råd och tips om hur man kan klara sig i samhället på andra sätt. De behöver verktyg för ökat handlingsutrymme och ökad rörelsefrihet.

Kvinna till Kvinna arbetar med kvinnoorganisationer i konfliktdrabbade länder som stödjer kvinnor att bli aktörer istället för offer. Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i konfliktområden verkar för att skapa sådana förutsättningar för kvinnor.