Bara män och få lösningar i medias konfliktrapportering

En manlig expert som pratar om krig. Så ser det oftast ut när svenska medier rapporterar från konfliktområden. Kvinnorna och civilsamhället lyser med sin frånvaro, visar en ny granskning från Kvinna till Kvinna.

- I vårt arbete på Kvinna till Kvinna blir vi ständigt påminda om hur kvinnor och kvinnors fredsinitiativ marginaliseras i samhället och utestängs från konfliktlösning och säkerhetspolitik. Mediabevakningen i krigförande länder är lika enkönad och fokuserar främst på röster från de stridande parterna, där männen är i majoritet. Civilsamhället, där kvinnorna ofta agerar, syns inte. Vår granskning riktar in sig på våra svenska medier för att undersöka om samma snedfördelning finns här.

Det berättar Åsa Carlman, som tillsammans med en grupp journalister i Kvinna till Kvinnas mediegrupp har genomfört en granskning av hur svenska nyhetsmedier bevakar konflikter ur ett freds- och genusperspektiv. Undersökningen visar att män dominerar stort när det gäller vilka som får komma till tals i artiklar och inslag från konflikter. Kvinnor utgör endast 15 procent av de så kallade nyhetssubjekten, de som artiklarna och inslagen primärt handlar om.

- Generellt är den svenska konfliktbevakningen bra och nyanserad. Den skildrar flera parter och är varken konspiratorisk eller krigshetsande. Men kvinnorna är frånvarande och skildras oftare som offer än som aktörer. De syns knappt på bild och namngivs mycket sällan, säger Åsa Carlman.

Experter får utrymme

Mediegranskningen gjordes under två veckor i början av året. Då räknades alla män respektive kvinnor som var nyhetssubjekt i artiklar och inslag om krig och konflikter i de stora svenska nyhetsmedierna. Vilken roll de hade och hur ofta de förekom på bild granskades liksom om de namngavs eller inte. Resultatet visar att experter var nyhetssubjekt i en tredjedel av inslagen och att kvinnor endast utgjorde elva procent av dessa. Oftast får officiella företrädare och stridförande trupper komma till tals. Civila aktörer, som människorätts- och fredsorganisationer, är försvinnande få i granskningen - endast fyra procent.

Mediegruppen tittade också på i vilken utsträckning fredlig konfliktlösning tas upp. Även här är siffrorna låga. Fredliga initiativ nämns endast i en femtedel av de granskade inslagen och artiklarna. I knappt hälften av inslagen ges någon typ av bakgrund till konflikten.

- Medias rapportering spelar stor roll för allmänhetens och makthavares kunskap om och intresse för om vad som sker i krig och konflikter. Om man inte skildrar även de positiva skeenderna så får heller ingen kännedom om dem. Därför tycker vi det är så viktigt att media granskas ur både genus- och fredsperspektiv, menar Åsa Carlman.

Ekot högst - TT lägst

Bland de granskade medierna i Kvinna till Kvinnas undersökning finns både etermedia och dagstidningar. Sveriges Radio Ekot fick bäst resultat gällande kvinnors representation med 21 procent kvinnor som så kallade nyhetssubjekt i sina inslag. Tidningarnas telegrambyrå, TT, hamnade lägst med enbart två procent kvinnor som nyhetssubjekt under den aktuella perioden.

Varför ser det ut så här? Varför är nyhetsbevakningen så skev i konfliktsammanhang?

- Vi ska bevaka vad som händer. De som står bakom vad som händer i krig är män. Därför förekommer flest män i våra inslag, förklarade Christina Gustafsson Götze, utrikeschef på Ekot, vid en paneldiskussion kring rapporten som arrangerades den 6 maj.

Men den förklaringen godtar inte Åsa Carlman.

- Det händer mycket annat i konflikter än truppförflyttningar och beskjutningar. I det civila samhället pågår det vanliga livet och här finns många initiativ för fred. För Kvinna till Kvinna, som stödjer kvinnors fredsinsatser, är det förstås centralt att de också får utrymme i mediabevakningen. Om enbart officiella källor och stridförande parter syns och hörs ges en vinklad bild av verkligheten.

Gustav Fridolin från TV4, med 14 procent kvinnor i granskningen, var av samma åsikt.

- Civilsamhället är ju också aktörer i krig och konflikter. Det är inte bara män i traditionella maktroller som står för vad som sker.

Vad är en tillförlitlig källa?

Panelen uttryckte viss skepsis mot civila organisationer och deras trovärdighet som nyhetskällor.

- Vi kan ju inte vara en megafon för intresseorganisationer, sade Carina Stensson, utrikeschef på Svenska Dagbladet.

Åsa Carlman menar dock att det går att vända på perspektivet och fråga sig vem man är megafon för om man bara lyssnar på dem med makt? Hon menar att den som vill granska makten måste lyssna till fler versioner och källor.

- Jag upplever det som att en del journalister har svårt att vidga sfären kring vad som ses som en relevant och trovärdig källa.

Hon påpekar att den som känner osäkerhet inför trovärdigheten hos enskilda organisationer ju kan vända sig till flera olika aktörer och dessutom klart redogöra för vilka man har pratat med och vilken agenda de har.

Brist på korrar

Den samlade panelen var ense om att en framträdande orsak till den enkönade konfliktrapporteringen är bristen på korrespondenter på plats, att mycket av rapporteringen idag sker via nyhetsbyråer. Om fler journalister fanns på plats skulle fler röster ur civilbefolkningen höras.

- Bristen på närvaro gör att det mest blir officiella källor som får utrymme, sade TTs Karl Viktor Olsson.

Men hur viktig är då Kvinna till Kvinnas granskning? Hur viktigt är det med fler kvinnor och fler civila röster i nyhetsbevakningen av konflikter? Panelen var inte speciellt självkritisk.

- För oss är det viktigast att granska makten. Kön kommer inte i första hand, menade Karl Viktor Olsson.

Kvinnor i media behövs

Inna Michaeli från Jerusalem är aktiv i den israeliska kvinnoorganisationen Coalition of Women for Peace. Hon tycker absolut inte att kön kan komma i andra hand när det handlar om att bevaka konflikter. Tvärtom, säger hon, kvinnor måste få utrymme.

- Israelisk media gör allt för att våra insatser för fred ska osynliggöras. Det vi håller på med stör den officiella bild man vill förmedla av ett folk som är enat i kampen mot fienden, palestinierna. Därför är det jätteviktigt att internationell media ser oss och tar oss på allvar. Vi visar att det inte bara handlar om ett "vi" och "dem".

Taghreed El-Khodary jobbar som korrespondent för New York Times på Gaza. Hon håller med Inna Michaeli. En nyanserad internationell nyhetsrapportering är av stor betydelse för såväl israeler, palestinier som för resten av världen. Den påverkar den politiska utvecklingen - på gott och ont.

- På Gaza är mediakonsumtionen enorm idag. Eftersom befolkningen är helt isolerad följer man allt som skrivs och sänds i i både lokal och internationell media. När människor inte upplever att det som fömedlas motsvarar deras verklighet, när inslagen om vanliga människors livsvillkor uteblir, känner de sig svikna och upprörda. En frustrerad och arg befolkning är ingen bra part i samtal om fred. För mig är det därför helt avgörande att lyssna till befolkningens berättelser och förmedla dem.

Åsa Carlman tror även att en mer könsbalanserad och nyansrik bevakning av långlivande konflikter, som den mellan israeler och palestinier, krävs för att omvärlden ska orka engagera sig.

- Verkligheten är ofta mer hoppingivande än det som skildras i media från krig och konflikter. Jag tror att fler röster och bilder behövs för att inte mediakonsumenterna helt ska tappa intresset för det som sker.

Anna Lithander