Säkerhet på vems villkor?

Kvinna till Kvinnas seminarium i oktober fokuserade på
hinder för kvinnors säkerhet och vad de innebär.
Vems behov och intressen är det som skyddas idag?



Seminariet utgick från Kvinna till Kvinnas nya rapport ”Security
on whose terms? If men and women were equal”. Den handlar
bland annat om begreppet ”mänsklig säkerhet”
det vill säga att fokusera på individens säkerhet
och utgå varje människas behov och rättigheter istället
för att enbart se till staters säkerhet som traditionellt
innebär gränser och yttre skydd. Hans Corell, före
detta rättschef vid FN, framhöll under seminariet att
frågan är ny för FN och att man bara har börjat
titta på vilka konsekvenser det får.



Det är bra att begreppet mänsklig säkerhet har börjat
användas, men det saknas fortfarande ett genusperspektiv. Gerd
Latham Jonsson, kansliråd på statens samordningskansli
för hållbar utveckling konstaterade att det är långt
kvar, till exempel diskuterar man inte mäns våld mot
kvinnor i relation till mänsklig säkerhet.




Nino Makhasvili presenterade sina studier som visar att traumatiserade
kvinnor ofta blir deprimerade medan männen blir osociala och
psykotiska. Hon har länge jobbat med traumabearbetning för
flyktingar, fångar och kvinnor som utsatts för mäns
våld i Georgien. Hon har också varit med och startat
ett center för psykosocial och medicinsk rehabilitering av
tortyrskadade.

- Vi har sett att kvinnor drabbas dubbelt av krig och konflikter,
då mäns våld mot kvinnor ofta ökar i samband
med en konflikt.



Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Kerstin Grebäck tog
upp en anledning till varför det är viktigt att tala om
mänsklig säkerhet och inte bara staters säkerhet.


- Om man i ett uppbyggnadsarbete efter ett krig bara utgår
ifrån staters säkerhet tenderar man att befästa
de rådande strukturer som låg bakom konflikten. Istället
måste man utgå från individens säkerhet och
ta in kvinnor och de frågor de för upp på agendan.
Varför lyssnar så få på kvinnor?

Försvarsminister Leni Björklund, en av talarna på
seminariet, gav sin bild av dagens situation.

- Idag utesluts kvinnor från konflikthanteringens alla faser,
vilket leder till att fredsarbetet försvagas eftersom kvinnor
är nödvändiga om man vill finna långsiktiga
lösningar och varaktig fred.



I mars 2006 tar Sverige förmodligen över ansvaret för
en del av den NATO-ledda fredsinsatsen ISAF i Afghanistan.

- En förutsättning för att ISAF-styrkan ska kunna
stödja den Afghanistanska regeringens samarbete mot människohandel
och nå kvinnor är att vi lyckas rekrytera fler kvinnor
till insatsen. Det har nämligen varit svårt för
oss att överhuvudtaget få kontakt med kvinnor i Afghanistan,
sa Leni Björklund



Kerstin Grebäck, Kvinna till Kvinnas generalsekreterare gav
några tänkbara svar på frågan varför
så få lyssnar på kvinnor:

- Tjänstemän på höga positioner ser inte kvinnor
som säkerhetspolitiska experter. De är inte heller intresserade
av vad kvinnor har att säga. Det finns de som ser kvinnor i
konfliktområden, men då bara som en grupp som behöver
skyddas.
Mänskliga rättigheter är aldrig förhandlingsbara


Nadia Mahmoud berättade om kvinnors situation i Irak just nu.
Hon jobbar med kvinnors rättigheter i Irak genom organisationen
OFWI, Organisation of Women’s freedom in Iraq. Nadia Mahmoud
hävdade att den nya konstitutionen innebär att islamsk
lag kommer att gälla i Irak och att det innebär stora
brister för kvinnors säkerhet.

- Konstitutionen har inte kvinnors stöd. Om kvinnor hade tillfrågats
hade de svarat ”Nej, vi vill inte detta! Vi vill inte ha månggifte,
bli slagna, giftas bort unga”. Med konstitutionen har vi sparkats
50 år tillbaka, sa Nadia Mahmoud.



Kvinnors situation i Irak har blivit mycket osäker. Aktiva
kvinnor är idag måltavlor. Flera har mördats för
att de till exempel inte varit rätt klädda.

- Konstitutionen är ett giftermål mellan religion och
stat. Så har det inte varit förut. Det kommer vara svårt
att få till en skilsmässa, sa Nadia Mahmoud.



Annette Lyth från OSSEs kontor för demokratiska institutioner
och mänskliga rättigheter, efterlyste att man måste
tala om mänskliga rättigheter i samband med FNs insatser.

- Det är som att mänskliga rättigheter har blivit
ett fult begrepp. Idag talar alla om institutionsbyggande och rättsystem
utan att relatera till mänskliga ,och därmed kvinnors,
rättigheter.


Liv Fjellander, Kvinna till Kvinna